Glasklart #1

Idag känns det lite som att jag skördat en framgång. Ja, näst intill en triumf. De tolv sista fönsterbågarna till gamla huset har genomgått första steget i ytrenoveringen. Befriade från gammalt kitt, glas och färg ligger de nu och väntar på att få en omgång halvolja i de mest uttorkade delarna. Därefter grundfärg, stiftning av glas och kitt. Och slutligen ett par strykningar med färdigfärg. Jobbet är ju endast påbörjat men själva triumfen består i det faktum att jag plockat glasen ur de tolv bågarna utan att skada ett enda!
Jag är väldigt stolt och glad över det faktum att det så här långt gått bra. När det gäller gammalt munblåst fönsterglas finns det inga garantier för att det skall lyckas. Gammalt kitt är stenhårt. Där det sitter kvar i falsarna sitter det som flinta. Den minsta spänning som åstadskommes kan strax utlösa en spricka. Ofta sker det när man slappnar av och slarvar. Glasen är mellan 1,5 och 2 millimeter tjocka och väldigt sköra. Det kan räcka med att tången spänner mot glaset när det gamla stiften skall dras ut. Att man vrider ett stämjärn för mycket. Eller att man råkar släppa ett verktyg på fel ställe.
Fönsterrenoveringen har pågått några år nu. Jag har tagit en sida varje år och är nu alltså framme vid den fjärde och sista sidan. Långsidan mot norr. När allt är klart blir det summa 112 glasrutor, i varierande storlekar, som jag plockat ur och satt in igen. Det är ett väldigt meditativt hantverk om än med en viss spänning. Och jag känner redan nu att jag kommer att sakna de här höskvällarna med regn och rusk när jag har kunnat stå i min fönsterverkstad. Med skön värme från vedpannan i källaren och med radion småpratande i bakgrunden. Jag tröstar mig med att det ju ännu återstår en del jobb innan fönstren sätts på plats nån gång i slutet av juni nästa år.