söndag 1 november 2015

Historisk plats

I mitten av 1970-talet inventerades och skyltades alla kända ödetorp i Tvärreds socken. Nu 40 år senare har det blivit hög tid att göra om inventeringen och framförallt renovera och uppdatera alla skyltar. Ett par entusiaster i hembygdsföreningen har nyss påbörjat projektet. Och hoppas på att markägare och intresserade skall haka på och hjälpa till. Torpinventeringen omfattar närmare 200 ödetorp så utan tvekan finns det en hel del att sätta händerna i för dem som dragit igång inventeringen.
Idag har jag gjort en liten insats på mina egna marker genom att hämta hem skylten uppe vid Jönsalyckan. Det var inte så längesedan jag tittade till den, men nu idag var den försvunnen. Omkullvält och helt övervuxen med mossa och gräs. Men materialet är utvald kärnek så trots att den just nu är genomsur och smutsig lär den, efter skrapning och oljning, kunna få ytterligare något årtionde att skylta med.
Jönsalycka har nummer 144 i inventeringsförteckningen. Enligt beskrivningen i Tvärredsboken fanns huset på lyckan kvar till cirka 1890. Husgrunden är borta men jordkällaren syns.  Där finns också efterträdare till vårdträd på den forna tomten. Unga lönnar. De som bodde på Jönsalyckan var familjen Johannes Johansson, som på något ställe i anteckningarna stavas Jönsson. Johannes Johansson/Jönsson var född 1825. Hustrun Maria Andersdotter var född samma år. Johannes och Maria hade sex barn; Johan Severin f 1856, Betty Josefina f 1859, Karl Albert och Salomon Oskar f 1862, Justus f 1867 och Karl Gustav f 1871.
Enligt vad jag fått höra för länge sedan hade Jönsson något slags arrende där det bland annat ingick att han skulle sköta stängsel mellan Skog och Lycke. Kanske också andra delar. Då fanns inga taggtrådar. Än mindre elstängsel. Då var det trägärdesgårdar. Kilometervis. Och hur den lilla lyckan uppe vid Jönsa kunde föda en familj med sex barn... ja, den frågan går att grubbla över... men det blev inte fett, det är ett som är säkert... Uppe vid Jönsalyckan finns också en väldigt klar och fin kallkälla... Jönsakällan... En vattenrik åder skjuter upp nere i sänkan och skapar en alldeles säregen flora omkring sig... Grönt och vackert året om och aldrig fruset hur kallt det än blir...

4 kommentarer:

  1. Blir alltid så glad när jag ser hur hembygdsföreningar eller andra ideella organisationer inventerar torpställen och andra förvunna lämningar. Respekt!
    Ack, vore det så i min hembygd...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skyltarna ger en värdefull och fin extra dimension åt vandringar i naturen. Marker som nu är öde får liv i fantasin...

      Radera
  2. Ta mig dit! Tack.....;)
    /A

    SvaraRadera