Potatis och sill

Sättpotatisarna kom sent i jorden i våras. De har ännu  inte vuxit till sig. Bara några få stånd har kommit i blom. Blasten däremot, är över lag imponerande. Kanske för mycket kväve i jorden. Igår när det regnade och blåste var det flera plantor som kastades omkull. Blasten vek sig. Några av Cherie-stånden knäcktes. De klarade inte belastningen av regnvatten och byiga vindar.
Jag pillade lite med handen och grävde fram några knölar ur ett av de blastlösa stånden. Knölarna var inte stora. Var och en ungefär som en ordinär pungkula. Men syndigt goda. Kokta, varma med en klick smör och ett par nypor flingsalt på toppen – himmelskt! Himmelskt direkt ur jorden!
Bilden, en bit ner i detta inlägg, av alla de gamla sillburkarna härrör inte från dagens lunch. Nej, de är fynd som har samröre med långt mer historiska måltider. Burkarna har blivit kvar i en gammal skänk i Lillstugan. Man kan ju lätt undra varför de sparats? Tomma sillburkar? Förklaringen är nog ganska enkel. Basic level from the old life. Jag tror att de sparades därför att de ansågs värdefulla. Mina mostrar och min morbror som var födda under tidigt 1900-tal hade aldrig några pengar. Inget materiellt välstånd. Till och med ett vitt papper att rita på var hårdvaluta för barn vid den tiden. Därför blev mycket av det nya som växte fram så märkvärdigt och värdefullt. En vacker bild i en tidning. En flaska från ett apotek. En bleckburk med tryck. Allt blev som små skatter när barnen var små. Att ha blivit lärd att vara sparsam och vårdande följde dem från modersmjölken till vuxenlivet. Också en sillburk var något att spara på. De var ju vana att hushålla. Inget kunde bara kastas. Även om det för stunden inte fanns någon klar plan för hur det skulle användas. Det var en ”vid-sidan-av”grej som egentligen inte hörde till den pågående planen för hur livet skulle framlevas och fungera. Burken var en burk. En burk som i den sparsammes ögon hade ett värde men som i själva verket hade fullt upp med sig själv. Att vara just en sillburk. En överbliven sak. Endast till för att innehålla sill. Att flytta sill från sillfabriken till sillhungriga någonstans i Sverige.
Men så småningom kunde burkens användningsområden vidgas. Den kunde ingå i en ny plan. Som att samla pennstumpar i till exempel... för man kunde ju inte bara kasta en pennstump, inte ens om den var för kort för att användas i en pennförlängare.
Med fantasins hjälp smakar jag mig igenom namnen på burkarna. Bankettsill, Fyrmästaresill, Husmansbitar, Fladensill i marinad, Vikend-sill i sås av madeiratyp...
Tänk va' många sillar det simmat i havet! Och tänk va' många burkar det blitt...

Bild 1) Cherie blommar.
Bild 2) Cherie okokt.
Bild 3) Cherie kokt med smör.
Bild 4) Sillburkar från igår.
Bild 6) Sillburk med stumpar.