Svärmeri

För ett par dagar sedan visade en vän på facebook en aspfjäril på bild. Bilden var tagen på Estländska ön Ösel. Jag kommenterade inlägget och skrev samtidigt att, aspfjärilen, den hade jag bara sett ett par gånger i mitt liv. Idag när jag kom ner från skogen skrämde jag upp en fjäril. Den lyfte från vägen alldeles framför min fyrhjuling. Fjärilen var snabb och jag hann bara uppfatta teckningarna några sekunder. Sedan steg den på snabba vingar rakt upp i luften och försvann in i lövverket på min allra högsta hamlade lind. Aspfjäril! Jag dröjde kvar ett några minuter för att se om den återigen skulle flyga. Men den blev inte synlig. Även om jag bara fick en skymt av denna fantastiska fjäril så kändes det som högvinst. Det blir ytterligare en art att lägga till alla de andra i mångfaldslistan.
Senare på dagen drabbas jag plötsligt av ett svidande ryggskott. Vet inte vad det kom sig av. Skyfflat grus. Burit tunga trädgårdsmöbler. Testat de nyslipade liarna. Eller allt det där sammantaget. Hur som helst blev jag liggande raklång på gräsmattan efter lunch. Rullade ut ett liggunderlag. Tog ut ett par kuddar och en filt. Stängde av mobilen och sjönk i dvala. I en och en halv timma låg jag där och slumrade. När jag kvicknade till tog rastlösheten tag i mig. Jag måste göra något, tänkte jag. Det fick bli något stillsamt. I fantasin kunde jag inte släppa det där med aspfjärilen. Kanske kunde det vara värt ett försök få se den en gång till.
Under stor ansträngning, i sakta mak, tog jag mig framåt. Spanande. När jag stannade för att vila och sänkte blicken fick jag se sommarens första bastardsvärmare! Alldeles vid mina fötter. På en fröställning av ängssyra. Två stycken. Sammankopplade. De hade redan haft sitt svärmeri och nu var parningen i full gång.
Bastardsvärmaren har jag skrivit om flera gånger här på bloggen. Första sommaren då jag observerade den här i Skog var den 5 juli 2011. Då kändes det som en belöning för arbete som vi gjort i ängarna. Det var ett gott tecken i mångfaldssträvandena. Sedan dess har jag sett den då och då vid slåttertiden. Inte i stort antal. Men den gillar att vara här och det är det viktigaste för mig.
Värmen har drivit på insektslivet rejält. Förutom aspfjärilen och bastardsvärmarna har jag sett minst ett tjog pärlemorfjärilar. De har också ägnat sig åt svärmeri... så till den milda grad att en tredje fjäril försökte blanda sig i en pågående akt...