Idag har det varit ett bedrövligt sommarväder. Mörkt och grått med regn och blåst i övermått. Ur min regnmätare har jag tömt drygt 90 millimeter sedan midsommar. Marken är genomsur. Potatisen har fått så mycket den tål. Dagens oväder har till och med knäck en del av blasten. När jag och katten Simba går vår kvällsrunda har regnet upphört. Enstaka droppar faller från all den drypande grönskan. Bäcken brusar högt. Den vill ibland känna sig stor och mäktig. Nu passar den på. Annars är allt stilla. Vinden har lagt sig till ro. Inga fåglar hörs. Inga myggor som surrar. Och befriande långa stunder mellan bilar på vägen. Vatten som inte droppar eller rinner, stiger som dimmor över landskapet. Strax efter att solen gått ner klarnar himlen upp en stund. Nymånen har knallat upp i väster och lyser svagt. Kaprifolen som just börjat blomma sänder ut sin starka doft i den råa julikvällen. Nattviolerna har blommat flera veckor. Men de har fortfarande så mycket kvar av sin doft att de berikar den svala mixturen. En blandning bottnad med svag nyans av gräsmattans vita klöver och rosa mundi. Väderprognosen visar lite bättring i morgon. Ett par dagar sol och värme utlovas. Om än med reservationer. På himlen anades goda tecken redan i kväll. De tunga grå molnen sprack upp för en stund och bakom ridån blottades en blå fond. På den rena blå bakgrunden tecknades fjädermoln med skiftande strukturer. Underbelysta, tunna, skira slöjor.
Längtan till sommar växer sig starkare för varje dag... måtte den komma... och måtte den komma nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar