Högt och lågt

I kväll har det klarnat upp. Och det är i det närmaste stilla. Vinden har lagt sig till vila för natten. Mina gäster har rest hem. Katten Simba har lämnat savannen och återvänt till asfaltdjungeln. Ensam går jag min kvällsrunda i åkerkanterna och genom den nyslagna ängen. Svalor och seglare flyger högt. Avtecknar sig som silhuetter mot den molnfria himlen. Deras undersidor fångar den varma kvällsolen. De skriar högt. Sänder ut sin eufori. Lyckliga över att sväva fritt i lufthavet signalerar de att vackertväderdagar stundar.  Framför mina fötter skvätter en groda ner i bäcken. Nöjd över de små blanka vattenspeglarna och den fukt som är kvar efter senaste dagars regn. Seglarna och grodan. Båda jagar insekter. Var och en på sin nivå. Högt och lågt.
Ett stort gäng humlor surrar lågmält i en kvast av gula blommor. De tvingas samsas om den nektar som några kvarlämnade bestånd av gullris kan ge. Alla blommor försvann. Inom en tidsrymd av ett par dygn förvandlades generösa blomsterängar till fattiga grässlätter. Liemännen och skördemaskinen reducerade det som tycktes obegränsat till nästan ingenting kvar. Men inom kort blommar ängsvädden i brynen. Då är det med ens åter god tillgång på energi för humlor. Under min vandring i kväll såg jag också några exemplar av den sexfläckiga bastardsvärmaren. Jag har skrivit om den förut. Men jag kan inte låta bli att leverera ytterligare en bild. I lördags räknade vi inte mindre än nio exemplar. Fräscha och fina. Nu i kväll var ett par av de jag fann väldigt slitna. De har troligen svärmat färdigt. Honorna har lagt sina ägg. Hanarna sitter och väntar på döden. Bara några dagar bevarar de sin prakt. Sedan är det hela över...