I lövsalen

Solen flödar. Slösar. Värmen pöser över. Idag blev det nära 28 grader i skuggan. Och som hetast här solväggen 41. Sommaren stod ett tag på lur. Nu har den slagit till med full kraft. Med brännande sol och ljumma nätter. Jag gillar sol och värme. Och jag vet att fjärilar och andra insekter här i ängarna också gör det. Det är härligt att vara fjäril när det är varmt och vinden är svag. Och det är härligt att vara människa. Det mesta blir enkelt när det dag efter dag är torrt, varmt och soligt. Och varje dag bjuder in till härliga bad. Både morron och kväll.
Värme och sol till trots... just idag har jag hållit mig helt i skuggan. Kände att det var skönt att släppa allt och bara vila. Kring mitt bohus (huset som jag bor i) finns det många stora träd. De flesta riktigt stora. Flera långt över hundra år. Jag älskar mina träd. När det är kyligt väder och solen inte syns, kan det ibland bli lite mörkt och skuggigt här. Och någon gång har jag fått påpekanden om att jag borde hugga för att få mera sol. Men de tankarna har inte slagit rot. När solen gassar obarmhärtigt och värmen gasar på för fullt, då är träden mina bästa vänner. Gassande sol går att uppsöka. Men vilsam skugga kan vara värre att finna. Under de trädens kronor är gräsmattan lövsalens mossiga golv. Taket är alla löven på ek, på lind, på björk och alm. Under kronorna kan jag ligga på rygg. Kika mellan grenarna. Fantisera om molnbilderna som drar förbi. Lyssna på prasslet när vinden rör vid löv och grenar.
Idag var Jakob här på visit. På flykt undan stadens ökenhetta. Här hos mig fick han några timmars svalka. Vi satt i trädskuggan med sommarmiddag, sommarkaffe, sommarglass...