Självupptagen

Ett konstigt ord som jag möter allt oftare är egengjord. Det förekommer tämligen frekvent i dagspressen och är tänkt att beskriva något som någon tillverkat själv. Med egen hand. Till exempel saft. Egengjord saft. Eller egengjord potatissallad eller ”på marknaden sålde Lisa egengjord marmelad”. Personligen tycker jag att ordet är lite egen(!)domligt. Ordet finns inte i svenska akademiens ordlista. Det närmaste man kommer är ”egenhändig” och ”egentillverkad”. När jag växte upp fanns det ett ord som användes i samma betydelse och det var ordet hemmagjort. Det var lite fulstämpel på saker som var hemmagjorda. Då, i en tid när konsumtionens vagga börjat gunga på allvar, var det inte fint att ha hemmagjorda saker. För mig som växte upp i ett hem med ganska knappa resurser blev det ofta hemmagjort. Hemmagjorda skidor. Hemmasydda byxor. Hemmastickade tröjor. I takt med mitt, med ålder, uppvaknande omvärldsmedvetande blev jag ibland påmind om att saker jag brukade var just hemmagjorda. Det fanns till och med de i min närhet som gärna upplyste mig om vilka av mina saker som var hemmagjorda. Och gav då sken av att det var något besynnerligt eller konstigt. Nu har tiden delvis ändrat den attityden. Att göra eget är lite fint i många sammanhang. Ja, till och med mycket fint. Att tillverka själv vittnar om kunskap. Det ger den skapande en egen identitet. Och det tillför en känsla av äkthet med hemmagjort. Och kanske en hint om att vi trots allt inte är helt beroende av industritillverkat i alla avseenden. Det finns chanser att överleva om man är händig och har kunskap. Och kanske man till och med kan spara några slantar genom att göra själv. Egenhändigt. Kort sagt: Hemmagjort skapar förnöjsamhet. I sommar har jag odlat potatis. Bland annat. Sex olika sorter. De är alltså egenodlade. Eller hemodlade. Eller odlade i egen jord... alltså egenjordade. Idag har jag tagit upp det mesta av det som var kvar i hemmajorden. Och under tiden som jag höll på med detta kände jag mig väldigt nöjd och stolt... med hackan i hand glömde jag tid och rum... Både jag och potatisen blev i samma stund renodlat självupptagna...