Fröspridning

För några dagar sedan skrev jag om ängsskallror och frön. Det jag missade, eller var otydlig med, var att ängsskallran är en ettårig ört. Det betyder att den är beroende av att generera grobart frö varje år för att överleva och finnas kvar på växtplatsen. Det förklarar i viss mån det faktum att den plötsligt försvann från mina ängar.

Numera är skallrorna väl spridda över slåtterängar och ängsvallar. Vilket betyder att den är säkrad som art här hos mig under överskådlig tid.

Jag skrev också att jag samlat en ansenlig mängd frön med hjälp av min dammsugare. Dessa frön skall jag sprida på valda ställen så snart alla ängsytor är slagna.

Förutom det insamlade fröet har jag också flyttat gräs från skallrarika ytor till ”gräsliga” ytor på ängsvallarna. Ängsvallarna är de ytor som i närtid varit åkerjord där de senast odlade ytorna inte varit plöjda de senaste 40 åren. Ängsvallarna är tänkta att successivt i viss mån likna slåtterängen vad floran beträffar.

Ängsvallarna sköts maskinellt med traktorburet slåtteraggregat. På vissa ytor är det alltför många jordfasta stenar för att detta skall fungera. Jag har varje år tagit undan ett par ytor som fått blomma ut och kunnat bli tillflykt för ”hemlösa” insekter när all annan växtlighet slagits av. Dessa ytor har med tiden blivit stående i vanhävd. ”Blomma ut” har blivit synonymt med ”ej slagna”. Detta har i sin tur gjort att här efterhand har blivit ett näringsöverskott och gräsen har tagit över ganska mycket.

Förra året slog jag den ena ytan. I år har jag slagit båda. På grund av dålig hötork har allt gräs körts till en nyanlagd deponi (kompost) i en avlägsen del av skogen.

De senaste dagarna har jag nu dessutom slagit mina ”provytor” närmast huset. Dessa ytor är tänkta att kunna innehålla många av ängens örter. Som en liten ängsrabatt med prov på vad ängen innehåller. Dessa ytor har denna sommar blivit väldigt rik på just ängsskallror.

Trots att de gått i frö och släppt mycket redan där de står gick det att dammsuga upp en ansenlig mängd frön. Och trots detta syntes det finnas mycket kvar i fröhusen.

Det jag nu gjort är att jag med största möjliga försiktighet slagit av alla skallrorna och dessutom samtidigt en mängd andra växter som gått i frö. Gökärt, käringtand, rödklöver, sommarfibbla, vit klöver, åkervädd, liten blåklocka, nattviol, darrgräs med flera.

Samlat ihop allt gräset och spridit ut det på de ängsvallens nyslagna ”vanhävdsytor”. Nu får det ligga ett tag och så får jag se till att vända i det några gånger tills allt fröet trillat ut. Sen blir det att köra bort gräset till skogs.

Det är förvånansvärt hur mycket frö dessa skallror kan producera. Trots att de på eget vis har släppt frö, att jag har dammsugit och nu dessutom skakat runt med lien… så ser jag mängder av frön som ligger kvar i kärran efter att jag tömt ur allt det slagna gräset…

Ska bli spännande att se hur detta experiment faller ut. Kanske skall jag också toppa med lite extra av det insamlade skallrafröet för att ge gräset en rejäl match!