fredag 17 april 2015

Vårkänslor

Vårkvällarna blir allt längre och längre. Solen låg i kväll på horisontens rand vid 21-tiden. Jag har svårt att gå inomhus förrän solen helt gått ner. Knappast ens då kan jag stänga dörren om mig. Det är som finast i naturen nu. Och det händer som allra mest. Knoppar brister. Blommor slår ut. Luften blir varmare. Ljuset blir varmare. I skymningen spelar rödhake och gärdsmyg. Fem olika trastarter har jag hört och sett de senaste två dagarna. Dubbeltrast, som numera är årsviss här hos mig, rödvingetrast, koltrast, taltrast och björktrast. Alla fem trastarna sjunger här om kvällar och morgnar. Stararna har kommit överens om hur de skall fördela holkarna. Några av paren är nu i färd med att bädda för sina ljust turkosa ägg. Inom någon vecka ligger de klara för ruvning. Av en vän fick jag idag på förmiddagen rapport om att första ladusvalan siktats i Ruggeboviken. Nyanländ från Afrika.

Vid fröautomaten har det varit ett tumult utan like. Både i dag och igår. Nästan så att smockan hängt i luften. Säkert är det hormoner och vårkänslor i svall. Jag har haft sex arter samtidigt i frörännan på min matare. Domherre, grönsiska, grönfink, stenknäck, bergfink och talgoxe. Idag har också min halvtama ekorre intagit både frukost, lunch, middag och kvällsmat bestående av solrosfrö. Undrar hur hans avföring ser ut... eller förresten det kan kvitta. Behöver inte veta allt.

På mitt köksbord står en bukett tulpaner. Jag fick den av en vän för två veckor sedan. En vacker bukett. En färgkaskad. Att jag fortfarande har buketten kvar i någorlunda skick beror säkert på att tulpanerna var av yppersta kvalitet men också på att jag flyttat ner buketten i källarens svala förvar de tider jag inte varit inne och under natten. En ny frisk och fräsch tulpanbukett med många färger är fantastisk. Den är vårig mer än allt annat som går att sätta i vas. Även när tulpanerna börjar ge upp har de en charm som jag gillar. Att bara låta buketten stå. Låta själkarna växa. Böja sig ut över vasens kant. Låta kronbladen rasa ett efter ett.... så framträder en ny skönhet... förfallets blomstring...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar