Morkullemöte

Idag har jag räfsat löv. Fyra timmar. Badat bastu. En timma. Träffat årets första sädesärla. Och ett hastigt möte med en morkulla. Ärlan gick på räcket. Vickade på stjärten. Kvittrade en hälsning. Morkullan hejdade mig när jag gick på den mossiga stigen. I den råkalla fuktiga skogen. Hon sa inget. Men jag lyssnade. Hennes stora ögon iakttog min klumpiga gång. Vad tänkte hon där mellan mossiga tuvor? Tuvor med asplöv, små pinnar och fjolårsgräs. Ja vad brukar en morkulla tänka? Mellan tuvor och fjolårslöv. När hon ser en klumpig som går. Hon väljer att trycka. Eller lyfta. Men hon sträckte bara sin hals! Och iakttog mig. Med sina stora mörka ögon. Vi speglade oss i hennes stora mörka öga. Skogen och jag. Allt detta hände mig idag. Och inget mera, absolut inget mera finns att begära av en tidig dag i april...