Par i gult

Efter ett par dagars regn blev det strålande sol från knallblå himmel. Avnjöt förmiddagskaffet ute på farstutrappan. När jag satt där gjorde sig bäcken sig påmind. Den brusade friskt och vårlikt… liksom pratade med mig och sa: Kom hit en stund och se hur glad jag är, hur rask jag är, hur levande jag är…
Jag gick bortåt ängen och fram till bäcken. Uppför den sluttande ravinen. När jag närmade mig bron och den gamla brunnen lyfte plötsligt två fåglar ur bäckfåran. De kändes bekanta på något vis. Var det ärlor? Jo, men visst. Två vackert gula forsärlor. Ärlorna landade lite högre upp i bäcken och fortsatte sitt provianterande.
Det är inte första gången som jag ser forsärla här i min lilla bäck. Det har hänt några gånger. Och det är oftast om våren. Tydligt är att den dragning forsärlor har till rinnande vatten är avgörande för att bäcken i Skog blir rastplats på flyttvägen norrut. Det kan rent av vara så att detta paret häckar vid Gärsbo kvarn. Där är ett ganska säkert ställe för att se forsärla och har så varit år efter år.
Det hade varit roligt om ärlorna hade stannat här för att häcka. Men av allt att döma ger bäcken inte tillräckligt med föda. Ärlorna vill ju ja insekter som lever i och intill rinnande vatten. Min bäck torkar dessutom oftast ut under delar av sommaren. Det har ärlorna lärt sig. Men jag är tacksam för dessa korta små besök. Och tacksam att jag har den lilla bäcken som brusar extra starkt när det finns upplevelser på nära håll att ta vara på…