Strängar och strimmor

Svalorna flyger både högt och lågt. De har inte häckat i ladan i år. Säkerligen för kallt och brist på insekter. Just idag ruskar vinden rejält i träd och buskar. Molnen rör sig snabbt. Ett par vråkar kretsar på himlen. Högre och högre stiger de. Innan jag hunnit hämta kikaren är de långt borta. I rasande fart faller de söderut i ett bärande luftlager. Strax är de borta. Bivråk eller ormvråk? Ingen klarhet. Jag intar min frukost vid trädgårdsbordet. Havregrynsgröt. På plattgången strax intill torkar en igelkottbajs i förmiddagssolen. Några nätter i rad har igelkotten lagt sitt visitkort alldeles vid min trappa. Den vill att jag skall veta att den är här. Att den nattpatrullerar utanför. Den vill visa att den trivs här. Den berättar att jag sköter min trädgård precis som igelkottar vill. Lite slarvigt. Lite stökigt. Allmän oreda. Och jag förstår. Blir det bara några varma sköna kvällar framöver kommer vi säkert att mötas. Det brukar bli sådana tillfällen när det är skönt att sitta ute långt fram på kvällen. Annars är det som om sommaren gäckar. Faktum är att jag fortfarande väntar på att sommaren skall komma. Det känns som om vi blivit lurade på den. Att den liksom inte infunnit sig så som den brukar. Kanske är den förlorad för i år. Eller får vi den i augusti? Jag hoppas. Önskar. Ber.
I början av veckan slog jag med lien i den södra delen av Björkebacken. Från ”vindskyddet” till bäcken. Kring Moahûla och Moahûleåkern. Det blev en ganska hård match men nu är den biten avklarad. Gräset blev torrt. Jag strängade höet i eftermiddags och vännen Lennart var här och bärgade. När allt var klart kände jag en behaglig trötthet komma över mig. Det blev en enkel måltid och därpå ett par timmars kvällsvila i gamla huset i Skog. Strax innan solen kröp ner bakom skogen kom en strimma ljus in genom det nordvästra fönstret... den löpte över det gamla trägolvet och målade skuggor på snedden över de slitna tiljorna. Tröttheten till trots kände jag tydligt hur den strimman av ljus skänkte både hopp och kraft.
Höet i Björkebacken, på åkrarna och i bäckravinen är bärgat, igelkotten kommer på besök och jag vet varför jag är trött...