Mångfald

Några dagar nu, har jag räfsat löv här i ängarna. Det är årets absolut bästa arbete. Det är enkelt. Det kräver inte att hjärnan är påkopplad. Det är bara att försöka hitta rytmen och jobba på. Cirka 8000 kvadratmeter är arealen. Så det blir en hel del löv. Fördelen med detta arbete är att det ger kroppen årets första riktiga träning. Fötter, knän, lårmuskler, höfter, rygg, mage, armar, axlar... rubbet! Det är utan tvekan en allsidig genomkörare med en mångfald av leder och muskler i rörelse.
Grundvalen för hela denna aktivitet handlar också om mångfald i ett annat perspektiv. Idén med att varje år räfsa löv och slå med lie i ängarna är att försöka bevara artrikedomen. Att till och med öka antalet arter av insekter, fåglar, växter i kulturmarken. Att bidra till rikare mångfald.
De dagar då jag håller igång med mina räfsor går hjärnan på lågvarv. Jag ser det jag har framför mig. Jag hör det jag har närmast omkring mig. Inte mer. Kanske en del tankar passerar i hjärnans vindlingar också. Men inte för att hänga sig kvar och nöta upp några kännbara spår. Det blir inga ärrbildningar av den här verksamheten. I alla fall inte inuti skallen.
Då och då hittar jag snäckskal som jag kommit att samla på. Skalen är från trädgårdssnäckan. En liten snigel med hus på ryggen som, sommartid, gör turer här i ängarna likt resenärer med husvagn.
Redan på den här nivån känns mångfalden betydande. Inte två snäckor är lika! Ändå har de samma funktion och behov. Tänker att det är precis som vi människor. Vi är lite olika till det yttre. Men i grunden har vi samma funktioner. Och samma behov. Tänker också att jag nyligen blivit påmind om det på ett tydligt märkbart sätt under mina dagar i Kenya.
Vi här och de där, lever under väldigt olika förhållanden. Fattiga. Rika. Vi har olika uppväxt och fostran. Och vi ser olika ut. På ytan. Men inuti är vi slående lika.
Vi har samma behov. Av mat och dryck. Av kärlek. Trygghet. Gemenskap. Humor. Att vara sedda och behövda. Att finnas med i viktiga och goda sammanhang. Att få känna sitt värde.
Kanske inte trädgårdssnäckan har alla det där behoven? Osäkert. Men i grunden drivs snäckan av sin egenskap att vara just trädgårdssnäcka. Precis som vi drivs av vår egenskap att vara just människor. Och mångfalden berikar. Gör oss rika.