Liv

Idag har alla som heter Liv namnsdag. Fint namn tycker jag. Jag känner ingen som heter Liv. Men jag försöker leva mitt.
Jag läser de första raderna om liv i Wikipedia: Liv (biota) är den egenskap som delas av alla organismer. Det finns ingen entydig definition på biologiskt liv, men olika livsformer har vissa gemensamma särdrag som karaktäriserar dem, reproduktion, nedärvning, reagens på yttre stimuli samt ämnesomsättning.
 Så långt Wikipedia.
Glädjen över att min farmors gamla lilja åter kommit i blomning gjorde det oemotståndligt att skriva lite om den här på bloggen. Jag gjorde det även förra våren. Närmare bestämt den 19 februari. Då blommade liljan för första gången på mycket länge. Det var liksom kors i taket.
Och nu blommar den igen.
Liljan har alltså varit min farmors. Hon var född på 1800-talet. Och dog, 95 år gammal, för över 30 år sedan. Det var min pappa som vårdade liljan ända tills han dog 2000. I samma fönster som liljan nu står med sin enda blomma finns också min mormors myrten. Denna myrten hade mormor med sig när hon bildade familj år 1909. Och den blev närmast helig i det huset. Efter mormoderns död vårdades myrten väldigt väl av de ogifta syskonen som bodde kvar i stugan. Den levde över 50 år i det gamla hemmet efter att mormor dött. Men sedan blev det mera äventyrligt.
När min morbror flyttade till Hökerumsgården på hösten 2000 fick myrten flytta med. Det var min mamma som tyckte att det skulle passa att den fick vara där hos Gustav i Hökerum. Kanske skulle han känna sig mera hemma då. Men Gustav var inte intresserad av krukväxter. Och inte personalen på Hökerumsgården heller... troligen. För myrten fällde alla blad och såg ut att nästan vara död. Kanske var inomhusklimatet inte alls passande.
Morsan fann då för gott att ta hem den till sig. Risken fanns att den skulle hamna i soporna. Och hur skulle det se ut om en myrten med rötter från tidigt 1800-tal skulle gå hädan i en soptunna i Hökerum.
Myrten kom således hem till min mamma. Hon bytte jord på den. Hon vattnade. Gödslade. Och såg till att den, till synes döda myrten, fick mycket ljus. Och rätt som det var kom där en liten grön kvist. En liten kvist som visade livslust. Som ville liv. Min mamma blev nästan rörd till tårar. Hennes mors myrten med rötter i 1800-talet hade, efter en kort sejuour i grannsocknen, återuppväckts från de döda.
Det gick en tid. Och tillfredsställelsen med att åter ha en grönskande myrten var stor. Även om det inskränkte sig till ett par kvistar på den annars helt avlövade busken. Men så hände något... Plöstligt... utan någon som helst förvarning började den fälla. En dag låg alla bladen på golvet under blombordet. Hopplösheten fick min mor att fullständigt tappa intresset för det gamla ”trädet”. Hon hade lagt massor av möda på att få liv i det igen och så svarar det på detta otacksamma sätt.
Morsan tappade humöret. Och när jag kom på besök en eftermiddag hade hon bestämt sig. Nu skulle myrtens öde för alltid avgöras.
– Släng ut den uschle mörten... var det första hon sa när jag just kommit innanför dörren.
Den uschle mörten... den har bara vôrt te besvär... nu slänge vi ut'en! Ut mä skiten!
Och så fick det bli. Jag tog krukan och bar ut alltihop. Under tiden som morsan städade upp allt som myrten hade skräpat ner gick jag och slängde krukans innehåll på komposten.
Så gick sommaren... det var sommaren 2002. Fram i augusti gjorde jag en lov bortåt komposten. Tittade lite undrande vad det var som stack upp där ur behållaren.
– Sanna mina ögon... det var myrten. Grön och prunkande fångade den min blick. Det var som om den sa... kolla här på mig... så fin jag blivit...
När jag berättade för morsan hur det stod till, kom åter den där milda moderligheten fram hos henne.
– Määän, va seger du... ä dä sanning?
– Ta in den, löd sedan den skarpa ordern.
Vi klippte skott från den buskiga gammelmyrten. Jag satte några stycken och fick dem att rota sig och växa.
Kvar av dessa skott finns nu bara ett. Den lite spensliga plantan står tillsammans med den blommande liljan i fönstret mot soluppgången.
Liljan från min farmor tillsammans med myrten från min mormor. På samma fönsterbänk.
Och de är fortfarande i liv!
Så länkas liv till liv. Biologiskt liv: Genom reproduktion, nedärvning, reagens på yttre stimuli samt ämnesomsättning...