Se åt båda hållen!

Nu har vi fått grått, vått och mulet väder. Dygnsmedeltempen har höjts ett par grader. I dammar, diken och gölar har det börjat bubbla och sjuda av liv. På min promenad idag stötte jag på Grodan Boll och hans vänner. De hade inlett sina fortplantningsritualer. För att yngla av sig. Kvack, kvack, kvack... lockande och pockande... koooakk, koooakk, koooakk... I vägdiket hade några grodor börjat värma upp. En bit längre bort låg en stackare som inte kommit fram till sitt kärleksmöte... förblindad av driftena hade han förirrat sig ut på vägen och där slutar både hans längtan och hans gener sin vandring... Tillplattad av en bil. Hela innanmätet mosat. Thud, slaff, slaff, slaff... var det sista som kunde förnimmas i hans slemmiga amfibiehjärna... innan döden var definitiv. En hel vinter på sjöbottnen. En hel vinter av väntan på en helig stund. Nu låg han där med tungan ute... Och kanske sista resan blir till natten. I magen på en grävling... och sedan, ve och fasa, utbajasd i en dyster grop i en okänd skog... långt från den, av kärlek, värme, ljus och liv, bubblande pölen...
Sensmoral: Förblindas inte av dina drifter. Se åt båda hållen...