Tidigt i veckan hade jag tankar på att åka till Skaraborg. För att ta tempen på fågellivet i och kring Hornborgasjön. Men jag befann vädret alldeles för bra. Stark sol är inget bra skådarväder. Motljus och hårda skuggor. Nu är jag glad att jag stannade hemma. Det kändes fint att ta emot flugsnapparen på hemmaplan dagen då han anlände. Att välkomna honom hit efter den långa flygturen från tropikerna. Gårdagen bjöd också på den första flygande aurorafjärilen. Bara en sån sak!
Det är alltid lika roligt när flugsnapparen återvänder. I år blev det tidigare än förväntat. Återkomsten brukar jag räkna med under första veckan i maj.
Flugsnapparen är inte bara fin i sin frack. Han är dessutom överhövan fräck. Knappt hinner han landa efter sin långa resa förrän det blir konflikter med traktens stannfåglar. Talgoxar och blåmesar som redan bott in sig i sina holkar får med ens se sin tillvaro ställas på ända. Det blir ett liv och ett kiv.
Flugsnapparen uppträder högljutt och stökigt. Med explosiva attacker gör han allt för att köra ut de etablerade hyresgästerna. Han har inget annat val. Han har ju inte varit här och sett om sina hus. Han lever ju på flugor och måste vintertid flytta dit maten finns. Så går det som det går… krig och tragedier… Om det redan är upptaget och det finns ägg i holken händer det att flugsnapparen bygger ett nytt bo ovanpå.
Snapparen nöjer sig heller inte med en holk. Han vill ha två för han lever ofta i dubbeläktenskap. Några dagar efter att hanen anlänt kommer honorna. Då förväntas av honom att han skall ha fixat nånstans att bo. Det är ont om tid och det dröjer inte länge förrän första honan lägger sig att ruva. Under tiden uppvaktar hanen en nyfunnen älskarinna och erbjuder även henne en plats att bo… När det är fixat återgår han till den förstvalda och lever ett något lugnare familjeliv… emedan älskarinnan får reda upp sitt på solokvist…
Så fint du skriver! Våren är härlig, tycker jag.
SvaraRadera