Idag har det varit ännu en underbar soldag. En sun-day. Veckan som kommer är årets ljusaste. I morgon går solen upp elva minuter över fyra och ned 22.15. Klockan 04.11 är den tidigaste uppgången på hela året. Den tiden för solens uppgång är densamma till och med den 22 juni. (Gäller Göteborgs horisont). Kanske bäst att vara uppe strax före 04.10 om man skall vara säker på att det inte missas när solen hissas. Ja, i själva verket är det ju inte solen som går upp. Det är ju vi som snurrar mot solen. Så i princip är det ju när vi kikar över kanten och solen blir synlig som är själva uppgången. Alltnog. Naturen har den senaste veckan blivit mera lågmäld. Färre fåglar sjunger. Igår kväll hörde jag en taltrast som rappade lite i skogsbrynet. Men han var tämmeligen ensam om att musicera. Ett par svarthättor har förvisso också flöjtat. Högljutt mitt på dagen. Någon lövsångare mjukt och svagt. Men annars har sången stannat av. Det är mest fågelungar som sitter och tigger i buskar och träd. Skatorna har fått ut sina. Sädesärlorna här har ungar sittande lite varstans kring huset. Hackspettungar för ett hiskeligt väsen uppe i skogen. Mer mat, ropar de oavbrutet!
När jag strövar på mina nyklippta stigar i ängskanterna ser jag nya blomsterhuvuden som nyligen stuckit upp. Nere vid bäcken blommar rödfibbla och kärrfibbla sida vid sida. Kruståteln ackompanjerar stillsamt den färgrika symfonin. Vårbrodden har frö i axet. I ängsbacken har slåtterfibblornas stora svarta knoppar briserat och skjutit ut en kaskad av sitt friska gula. Varje ljus krona som en egen strålande sol. Tillsammans med den stolta slåtterfibblan blommar nu också darrgräsen. Deras små hängen liknar glänsande juveler hängande i skira trådar. Skälvande mellan solstrimma och sommarvind...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar