Penselbukett

Idag har jag klättrat på väggen mest. Ja, på stegarna då förstås. Det tog några timmar men mellanstrykningen av hela västergaveln blev klar såpass i tid att jag hann åka ner till Haganäs och ta ett kvällsdopp innan solen gick ner.
Precis som med spackelspadarna som jag berättade om härom dagen, så lämnade min fader målaren också en del penslar efter sig. Rätt många faktiskt. Både väl begagnade men också några helt nya.
De halvslitna penslarna är bäst. De fäller inga borst. De spretar inte. Med halvslitna penslar går det att måla med precision. Och när de är inslitna efter vinkeln på min hand så löper de också smidigt mot underlaget.
När jag, som nu, håller på att måla träfasaden på gamla huset har jag en uppsättning penslar som jag trivs med. Huvudjobbet gör jag med en rund anstrykare. Jag gillar de runda penslarna bäst. Man kommer åt bra. Kan greppa dem utan att behöva justera fattningen. De går att snurra när man behöver spara eller driva ut färg i kanter. Denna gång har jag jobbat mest med en mellanstor rund anstrykare. Den ger bra känsla mot underlaget och är inte för tung och klumpig. Förutom den mellanstora har jag också haft en liten rund anstrykare för trånga ställen. En flat pensel med lite längre skaft är också oumbärlig i vissa lägen. Till exempel när det behövs ökad räckvidd.
Alla tre penslarna har jag med mig hela tiden när jag jobbar. När jag är på väg uppför stegen har jag dem samlade som en liten bukett i ena handen. Precis som om jag skulle gå på frieri.
När målningsdagen är över ställer jag min bukett i en burk med rå linolja. (Med blommorna neråt). Där står den och håller sig fräsch och fin till det är dags för nästa uppvaktning...