Novembersol över maden

Hösten är behaglig. November alldeles speciellt. En förlåtande tid. Inga måste-göra-saker. Den senaste tiden har jag rensat alla mina fågelholkar. En dag hade jag hjälp av Jakob. Då städade vi ur ett trettiotal. Nu i den gångna veckan gick jag igenom resten. Inalles har jag ett 80-tal holkar i ängar och bryn. I år har jag sparat några av de mest spännande bobalarna och dokumenterat. Du kan se exempel här på bloggen i ett par av de senaste inläggen. Det är stor variation i heminredningskonsten hos olika arter och individer. En del lägger ner en obegriplig möda på att göra det trivsamt och vackert. Men fåglar är väl som folk är mest...
Hösten har kommit att bli den tid då jag röjer buskar i markerna. Det är en motionsform som är väldigt behaglig. Såga, släpa, hugga. Vissa år avverkar jag för att göra till ved. Då är det lite tyngre. I år är det mest buskröj. Bland annat har jag tagit ner några stora gamla hasselbuskar. Det är ganska gott om hassel här i markerna. Men det är få av buskarna som ger nötter. Jag har varit rädd om nötbuskarna. Främst för att nötkråkorna skall hitta något att äta. Men också till ekorren. Jag har också avverkat tre gamla rönnar. Rönnarna mår inte bra. De får något angrepp längst ner på stammen. Barken ruttnar och rönnarna dör. Vet inte vad det är…. Det är sorgligt för rönnarna behövs med alla sina blommor och bär. Rönnbärsmalen håller sig borta från äppelträden om de kan lägga sina ägg i blombottnarna på rönnarna. Bären blir till reseproviant för flyttande fåglar till hösten.
Genom mina ägor rinner en bäck. Där bäcken mynnar ur skogen finns en liten mad. Ett fuktigt område där det en gång i tiden gjorts försök att dika. Området i och kring maden har med åren vuxit igen. Det är ett gränsland mellan de hävdade markerna och skogen.
Ibland har jag tänkt jobba mig in i området. Röja sly och fälla träd. Öppna upp. Men orken har inte räckt. Eller har motivationen tagit slut. Kanske samma sak?
Men nu i höst har jag kommit en bit på väg. Jag har börjat bottenröja sly, buskar och klena träd. Och ju mer jag ägnar tid här desto mer lust får jag att jobba vidare. Ju mer jag vistas inne i detta område desto mer upptäcker jag dess skönhet...
Genom bäckens sträckning från maden och vidare genom hela den öppna ängen löper två tjocka kablar. I dessa går samhällets telefontrådar. Samtal och ADSL-trafik. För femton år sedan försökte jag få nätägaren att plöja ner kabeln i mina åkrar. Framförallt för den estetiska aspekten. Men även den praktiska. Men det blev inget med det. Nu har vi snart fiber till alla fastigheter här i byn. Jag hoppas innerligt att jag skall få uppleva landskapet befriat från dessa missprydande girlander innan jag lägger mig ner för att dö...