Efter 63 år och fem månader stänger nu Stig kiosken för gott (!). Sista dagen med öppet är den 17 september. En epok är över.
Kiosken har varit en fantastisk mötesplats. Jag kan själv minnas tillfällen som varit lite speciella. Bland annat kommer jag ihåg hur det var när vi tränade skidor. Det var nog 1969 eller kanske 1970. På den tiden var det inga föräldrar som körde oss dit vi skulle. Ville vi träna skidor fick vi vackert ta oss till träningen för egen maskin. Jag minns när jag och en kompis körde moppe upp till elljusspåret. Vi hade en väska med träningskläder hängande på styret. Där vilade också de hopbundna skidorna. På väg hem efter träningen belönade vi oss med att stanna i kiosken och köpa en liten cocacola. När den var urdrucken bar det vidare hemåt. Ofta i snörya och modd. Träningen blev väl inte speciellt effektiv under dessa villkor. Kanske mera mentalt än fysiskt uppbyggande. Men vi tvivlade inte. Vi var fulla av tillförsikt över kommande framgångar.
Kiosken har tjänat som mötesplats under långt mer än ett halvt sekel. Fyra generationer har Stig betjänat med lösgodis, snus, cigaretter, kvällstidningar och veckomagasin. Kiosken har också varit något av ett centrum för lokal nyhetsförmedling. Hit har man kunna komma för att få senaste nytt berörande sådant som på orten tilldragit sig haver. Till kiosken har man alltid kunnat komma för att få en pratstund. Nu minskar dessa mänskliga och fysiska möten. Vi får lita till facebook för senaste nytt inom orten. Föga spirituellt.
För att fira min födelsedag, få en pratstund och samtidigt hedra Stig beställde jag så, för en sista gång, en Magnum Mandel genom luckan…
Tack Stig!
Kiosken har varit en fantastisk mötesplats. Jag kan själv minnas tillfällen som varit lite speciella. Bland annat kommer jag ihåg hur det var när vi tränade skidor. Det var nog 1969 eller kanske 1970. På den tiden var det inga föräldrar som körde oss dit vi skulle. Ville vi träna skidor fick vi vackert ta oss till träningen för egen maskin. Jag minns när jag och en kompis körde moppe upp till elljusspåret. Vi hade en väska med träningskläder hängande på styret. Där vilade också de hopbundna skidorna. På väg hem efter träningen belönade vi oss med att stanna i kiosken och köpa en liten cocacola. När den var urdrucken bar det vidare hemåt. Ofta i snörya och modd. Träningen blev väl inte speciellt effektiv under dessa villkor. Kanske mera mentalt än fysiskt uppbyggande. Men vi tvivlade inte. Vi var fulla av tillförsikt över kommande framgångar.
Kiosken har tjänat som mötesplats under långt mer än ett halvt sekel. Fyra generationer har Stig betjänat med lösgodis, snus, cigaretter, kvällstidningar och veckomagasin. Kiosken har också varit något av ett centrum för lokal nyhetsförmedling. Hit har man kunna komma för att få senaste nytt berörande sådant som på orten tilldragit sig haver. Till kiosken har man alltid kunnat komma för att få en pratstund. Nu minskar dessa mänskliga och fysiska möten. Vi får lita till facebook för senaste nytt inom orten. Föga spirituellt.
För att fira min födelsedag, få en pratstund och samtidigt hedra Stig beställde jag så, för en sista gång, en Magnum Mandel genom luckan…
Tack Stig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar