Äppelpinnar

Igår hade jag lyckan att snubbla över ett knippe kvistar från ett nybeskuret Säfstaholm. Det beskurna trädet var gammalt. Planterat någon gång i mitten 1920-talet. Men välskött, friskt och fint. Från ungefär samma tid finns det enda kvarvarande äppelträdet här i Skog. Det för däremot en tynande tillvaro. Omöjligt att rädda. Inom ett par år kommer det att vara borta.  Idag har jag packat in de nya friska Säftstaholms-kvistarna i fuktat tidningspapper. De skall få vila utomhus på skyddad plats tills det blir tid att ympa in några pinnar i vildaplarna härutanför i markerna. Det är ganska längesedan som vi satte i några ympar men nu i vår hoppas jag det skall bli av...