Sist i kön

Idag har jag börjat lägga grunden till årets påskeld. Metoden är densamma som tidigare år. Jag startar med att bygga en tunnel. Jag kallar den för en eldtunnel. Eldtunneln underlättar väldigt mycket när brasan skall tändas. När det är dags fyller jag tunneln med granris, wellpapp och eventuellt torra gamla brädor. Om förberedelserna är noggrant gjorda räcker det sedan med lite tidningspapper och en enda tändsticka för att få de hela att ta fyr. Med elden i mitten inne i högen uppnås en jämn och fin förbränning. Elden suger syre från alla håll – runt om. Värmen sprider sig också åt alla håll och torkar upp det yttersta riset. En annan detalj som är viktigt att tänka på när rishögen planeras är att lägga grenarna rätt. Jag lägger allt riset med den tjocka änden in mot mitten. Då får jag den tätaste högen och bästa värmeutvecklingen mitt i högen. Efterhand som elden sprider sig uppåt sjunker alltsammans sakta ihop av tyngden och elden matar på det sättet sig själv tills allt det grova riset har brunnit ut. Detta är ett tips till dig som vill elda med finess!
Att släpa ris och bygga rishög är en bra fysisk aktivitet. Hämta knippe efter knippe. Böja sig. Släpa. Häva upp på högen. Alla muskler får vara med på ett hörn. Och man kan låta huvudet gå på tomgång. Då och då kommer fantasin i rörelse. Och ur till synes enkla pinnar växer lustiga figurer fram. Dagens naturskulptur har jag döpt till ”Sist i kön”. Undrar om du kan se vad den föreställer?