Precisionsfällning

Jag har legat väldigt lågt med trädfällning och buskröj denna vinter. Försöker att hålla igen lite. Och orsaken till det är att jag redan har brännved klar för minst fyra vintrar framöver. Men det är svårt att låta bli att starta sågen. Och nu handlar det om att hålla kontinuitet i strävandena att släppa in mer ljus i ängsmarken. Det arbetet har pågått i små etapper under femton år. Jag har beskrivit det tidigare men skall ändå kort förklara varför. Från mitten av 1950-talet fanns inga betesdjur i ängarna. Och då tilläts buskar och småträd ta allt mer plats. En del lämnades kvar och utvecklades till grovstammiga träd. Följden blev att ängslandskapet ändrade karaktär och beskuggades allt mer. Att gallra några träd då och då har gjort att det efterhand gått att få en bild av hur det kommer att se ut. Det är också mindre risk för att marken får en ljus- och näringschock. För mycket ljus och näring på en gång hade kunnat missgynnat ängsfloran istället för tvärtom. Efter att ha följt utvecklingen tycker jag mig har belägg för att metoden med successiv avverkning är helt rätt. Blommande örter ökar på de solexponerade ytorna.
Idag har jag haft hjälp av Lennart att fälla sex stammar i Moahûla. Från medelgrovt till grovt. Lennart är ett utpräglat proffs. Trots att träden stod lurigt till, hade sneda, krokiga stammar, överhäng och var allmänt svårbedömda gjorde han fullpoängare på alla. Samtidigt som trädfällningen skall vara säker handlar det ju också om att inte skada de trädkronor och buskar som man vill ha kvar. Idag fälldes bland annat två björkar tvärs över Rudevägen. Därför var den tillfälligt avstängd och trafiken omledd. Spännande jobb! Och sicket härligt och tjurigt väder... obeställbart!

Mer om Moahûla i ett blogginlägg från den 10 februari 2015:
http://sunebroman.blogspot.se/2015/02/bushcraft-vs-buskkraft.html