Kulltur i moll och dur

I förra veckan lyssnade jag på Kultur i P1. I inslaget fick jag höra Daniel Norgren berätta om sin musik. I samma vecka kom budet om Bodil Malmstens bortgång.
I dag har jag legat för ankar. En förkylning har puttat omkull mig. När jag ligger under filten och ruggar börjar tankarna sno i skallen. Ingen ro. Min fäbless för ordvrängeri och långsökta kopplingar får min hjärna att börja arbeta. Till att börja med lite slow. Med avlägsna bakgrundstankar. Sedan mera sammankopplade. Jag tänker att Norgren och Malmsten har en del gemensamt. De är båda kulturpersonligheter. Bodil Malmsten en älskad och hyllad författare. Sedan början av 1970-talet har hon levererat i ett 30-tal böcker och flera sommarprogram i radion. I mitt minne främst satir och samhällskritik. Norgren, på sitt håll, tronar högt på kritikerlistorna. Just nu är han nominerad till DN:s kulturpris. (Delas ut i kväll den 8 februari). En stjärna på kulturens himmel har slocknat. En annan håller på att tändas.
En sten. En gren. Två olika element i kulturens mångformiga landskap. Förutom kulturen som gemensam nämnare har de båda, Malmsten och Norgren, anknytning till Tvärred. Bodil till Skog. Daniel till Rude.
Bodils koppling till Skog i Tvärred börjar med att kommissionslantmätare Henrik Georg Malmsten, f 1723, gifte sig 1768 med Chatarina Helena Lindskog, f 1745. Paret blev därefter ägare till gården Skog som de bebodde från år 1773 fram till 1799 då Henrik dog. En sonsons sonson till Henrik och Chatarina var möbelarkitekten Carl Malmsten*). Alltså Bodil Malmstens farfar. Så här i sorgens dyningar påstår jag alltså att en händelse i Övre Skog under 1700-talets senare hälft sått det biologiska fröet till ett mångårigt och hyllat författarskap. I samma hus som här har nämnts föddes, i juli 1875, min morfar… men det är som man brukar säga, en helt annan historia.
Vad beträffar Daniel Norgren är han bosatt i Rude. (Jag har skrivit om det här på bloggen tidigare. Se länk nedan). I Daniels musik, den stillsamma och avskalade glesbygdsbluesen, är hem och hembygd centrala motiv. Inspiration till  de kritikerrosade albumen Alabursy och The Green Stone kommer ur jord, eld, vatten och luft i Rude i Tvärred.
Jag äger inte tillräckligt musikalitet för att bedöma i vilken tonart Daniel merendels levererar sina låtar… men det faktum att Rude, när det läses baklänges, lyder i e-dur kan ge en hint om att det bland blusens melankoli och molltoner framflödar inslag av glädje och optimism…
Under eftermiddagen gjorde jag, trots snuva, regn och kyla, en liten utflykt till Rude. En KULTUR-KULLTUR… För att vädra mina lungor. För att hedra och hylla. I moll och dur…

Länk till inlägg från november 2013:
http://sunebroman.blogspot.se/2013/11/straight-from-heart-of-tvarred.html

*) Källa: Tvärred förr och nu. Utgiven av Tvärreds hembygdsförening 1988.