Det är nu vid pass 80 år sedan den unge Kalle skar in de två kvistarna trädet på Stora svea (stora svejdan). Kvistarna härstammar sannolikt från sorten Signe Tillisch.
Trädet har burit frukt år efter år. Senast under hösten 2019 mognade stora friska och goda äpplen. Vid ett besök tillsammans med vännen Christer enades vi om att trädet behövde vård för att lägga ytterligare tid till sin ålder. Tillfället infann sig. Och i samband med denna, ganska omfattande beskärning tog jag vara på några ympkvistar. På grund av svag tillväxt var det ganska ynkliga kvistar. Men det var det som fanns.
För mig känns det roligt, betydelsefullt och spännande med ett försök förena min farfars/fars Skärvenäs med min morfars/mors Skog. Mina rötter.
Nu är denna förening påbörjad. Eller förgrening! Tolv små taniga ympris-kvistar sitter nu fördelade på två vildaplar i Skog. Nu är det bara att hoppas på framgång. Min höga önskan är att få vara med så pass länge att jag hinner se kvistarna blomma! Och allra helst naturligtvis… att kunna skörda en frukt...
Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2016/11/fruktlanken.html
https://sunebroman.blogspot.com/2020/02/tradvard.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar