Trädvård

År 1934 kom familjen Broman till gården Skärvenäs. Som arrendebönder. Familjen bestod av Ragnar och Hanna och deras sex barn. Näst äldst i syskonskaran var Karl-Gustav. Min blivande far. Kalle hade många intressen. En tid efter att familjen funnit sig till rätta på gården började han bland annat att sätta äppelympar i vildaplar.
     Kalle hade fått lära sig att ympa av Ernst Eriksson (”Stig i kioskens” far). Ernst, som var född i Rude 1901, hade gått en trädgårdsmästareutbildning i Skåne. Med sin förvärvade kunskap åkte han runt i bygden och hjäpte folk med beskärning och ympning av fruktträd.
     Sannolikt var ett sådant uppdrag på gården Skärvenäs upprinnelsen till Kalles intresse för ympning.
     Fortfarande – 80 år senare – finns det fruktbärande grenar från ympningar som gjordes i början av 1940-talet. Jag har skrivit om detta tidigare här på bloggen (se länk nedan).
     För en tid sedan berättade jag om de gamla ymparna i Skärvenäs för vännen Christer i Haganäs. Christer har genom åren ägnat mycket tid och intresse för beskärning och ympning. En dag i november gjorde vi ett besök i Skärvenäs för att titta på ympträden. Just vid det tillfället fanns det rikligt med mogen frukt.
     Christer blev entusiastisk. Han tyckte att vi snarast borde restaurera trädet. För att som han sa ”rädda det för framtiden”.
     Sagt och gjort. Vi bad om lov hos markäagaren och skred till verket.
     Trädet består av grundstam och tre huvudstammar vara två är ympar. Den tredje stammen är en uppstickare från den ursprungliga vildapeln. Vi sparade vildapelstammen av flera skäl. Dels ansåg vi den alldeles för grov för att kapas då snittytan skulle bli alltför stor. Dessutom tror vi att vildgrenens bladmassa gör att läkning och tillväxt gynnas.
     Efter en dags arbete blev trädet befriat från alla döda grenar, stammen renskrapad från mossa och kronan utglesad. Solljus och luft får nu spela fritt i grenverket. Förhoppning är att detta skall vitalisera trädet och förhindra att det blir förstört av hårda vindar.
     Kanske får vi möjlighet att återkomma för att göra ytterligare beskärning om ett par år.
     När jag ett par dagar senare samlade ihop alla kapade grenar passade jag på att ta vara på ett knippe fjolårsskott. Till våren skall dessa kvistar bli ympar i en vildapel här i Skog.
     Jag har försökt att ta reda på vad det är för äppelsort på ymparna. Det mesta tyder på att det handlar om Signe Tillisch. Enligt Wikipedia är ursprunget omtvistat. En dansk pomolog (äppelkännare) har skrivit att äpplet härrär från en kärnsådd 1866 gjord av Tillisch i Bjerre på Jylland. Och Signe var hans dotter. Signe Tillisch är en sen sort. Äpplet mognar i november.
 
Relaterad länk:
https://sunebroman.blogspot.com/2016/11/fruktlanken.html