Operation kattfot

Idag är marken täckt av snö. Och under det vita täcket ligger merparten av höstens fallna löv. Bara ett par ekar här ute i backen har kvar sina gyllenbruna löv.
    Jag lämnar senhöst och vinter för ett tag och vrider tiden tillbaka. Tillbaka till sensommaren och den tidiga hösten.
    I samband med slåttern initierade jag ett nytt projekt. Jag kallar det för ”Operation kattfot”. Det är ett arbete som syftar till att rädda förekomsten av kattfot här i ängarna. Och förhoppningsvis också öka tillväxt och spridning.
    Kattfoten är stadigt minskande. På många platser är den längesedan helt försvunnen. Kattfoten gillar att växa på torr, öppen, kvävefattig mark, som gräsbackar, naturbetesmarker och skogsbryn. Den är ljuskrävande, konkurrenssvag och betesgynnad. Igenväxning är främsta orsak till minskning. Ohävd en annan. Med ohävd menas upphörande fagning, slåtter och naturbete. Vid ohävd ökas näringstillgången i marken successivt. Vilket kommer att gynna allmän frodighet med höga örter. Vilket då, ur kattfotens perspektiv, får betecknas som igenväxning med övermäktig konkurrens som följd.
    Här hos mig i Björkebackens sydvästligaste del finns en spillra av kattfot. Jag har försökt att hålla konkurrerande växtlighet borta från plantorna. Några få har blommat de senaste åren. Som mest tror jag att jag haft ett tiotal blomstänglar. Men då enbart med honblommor. Eftersom kattfot har han- och honblommor på skilda plantor betyder avsaknaden av hanblommor att det inte blir någon frösättning.
    Kattfoten har också vegetativ förökning. Den sprider sig med utlöpare från bladrosetterna och kan på detta sätt, när det är gynnsamt, bilda marktäckande täta mattor. Så är det dock inte här. Tvärtom skulle man kunna säga.
    Mitt projekt startade på sensommaren. Jag körde slåtterbalk i Björkebacken. Första gången som detta redskap användes på denna del av ängarna. Slåtterbalken gjorde att jag kom ner i botten av grässkiktet. Alla gamla tuvor och svårslaget gräs klipptes i jämnhöjd med svålen. När jag sedan räfsade bort höet upptäcket jag långt fler kattfotsplantor än jag själv visste om. Tidigare hade jag väl konstaterat cirka tio tynande plantor. Nu när jag började granska varenda kvadratdecimeter fann jag inte mindre än cirka 60 förekomster.
    Åtgärderna som därpå följde var att köra med gräsklippare ställd på lägsta höjd. Detta för att efterlikna hårt bete. Krattade noga bort allt gräs som klipparen lämnat. Främst för att undvika gödslingseffekt. På vissa ställen fick jag klippa med trädgårdssax för att komma ner i botten.

    Därefter märkte jag ut alla förekomster med pinnar. På en del ytor tog jag trimmern till hjälp för att avlägsna konkurrerande växtlighet och samtidigt blottlägga öppen jord kring vissa plantor. Detta för att de lättare skall kunna slå rot med sina utlöpare.
    Förutom dessa marknära åtgärder gjorde jag också en del enkla åtgärder med trädbeskärning för att släppa in mera ljus på marken.
    Jag har också nyligen flyttat några plantor till helt andra ställen på gården. Och valt växtplatser som jag tror skall kunna fungera. För att ta upp plantor tillverkade jag en ”stans” av en konservburk. Stansade ut en planta. Och stansade ett hål på den nya växtplatsen. Förutom att flytta plantor utomhus har jag också ett pågående experiment med ett par plantor i kruka inomhus. Detta för att se om jag kan vegetationsförstärka den och sedan plantera ut den på lämplig plats till försommaren.
    Nästa sommar måste det bli tidig slåtter. Och ambitionen är även en andraslåtter. Dessutom upprepad markbearbetning med gräsklippare, trimmer och ståltrådsräfsa. Det blir till att vässa klorna, knäppa tassarna och hoppas att naturen själv också är med i planen. Hotad mångfald kräver överlevnad! Inget annat duger...

MER OM KATTFOT:

http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/11/kattfotlow_215.pdf