Mystiska spår

Gick mej en tur ut på grundet idag. Frostigt landskap. Hela sjön från grundet och västerut isbelagd. Överallt på stranden finns spår av tidigare besökare. Stövelspår. Harspår. Hästspår. Minkspår. Rävspår. Hundspår. Spår av fåglar. Häger. Kråka. På ett ställe ser jag hur besvärligt det varit för ett rådjur att komma över en snötäckt blankis.
Så plötsligt upptäcker jag ett alldeles extra märkligt spår. Det ser ut som ett fågelspår. Av en hönsfågel. Men tänker jag... det måste vara något fel på den fågelns fötter. Den mittersta klon verkar vara förtjockad eller har osedvanligt mycket dun.
Tar några bilder och försöker förstå vad jag sett.
Jag går längs stranden. Genom den gulnade bladvassen. Lyssnar till några mesar som drar i tåg inne i strandskogen... blåmes, titor och stjärtmesar. Fortsätter min promenad precis där sand möter is. Och där framför mina fötter sitter en orörlig figur... En padda med bister min. För mig är detta möte ett overkligt sammanträffande. Aldrig har jag sett en padda ute på vita vidder med minusgrader i luften. Funderar på hur jag skall hantera situationen. Kan jag undsätta paddan på nåt sätt? Stoppa den i fickan och ta den med hem för att placera den frostfritt under min yttertrappa?
Nej, naturen får ha sin gång. Så får det bli.
När jag en timma senare passerar platsen igen är paddan borta. Jag kikar noga men kan inte se den. Kanske har en kråka fått kalas. Eller en häger. Eller har den satt sig i säkerhet.
När jag sedan är tillbaka vid mitt utgångsläge får jag åter se de där mystiska spåren. Och det är flera. Ett leder in under flytbryggan som ligger uppdragen på land. Inte förrän då trillar poletten ner...