Träd fram

Den 8 december 2012 fälldes en jättelik lind här i Björkebackens sydostliga del. Stor och yvig. Under sina sista tjugo år hade den menligt påverkat blomningen i ängsbacken. Det blev helt enkelt allt för skuggigt. Efter att linden fällts växte det massor av stubbskott. De första åren hade jag ingen tanke på att släppa upp ett nytt träd på det gamlas plats. Jag avverkade årsskotten med lien och betesdjuren tog hand om resterna. På samma sätt blev det med den lind som stormen Gudrun fällde i Sorgedalen i början av januari 2005. När trädet föll bröt det upp en stor sten som rötterna hade omfamnat under årtionden. Växtkraften är enorm kring de kvarlämnade stubbarna. Unga skott skjuter upp i hundratal och om de får vara i fred blir ganska snabbt nya träd. Lindarna är makalöst vegetativa. De slår allt vad gäller tillväxt.
Nu har jag omvärderat beslutet städa kring stubbarna. Jag har bestämt att spara några unga stammar för att skapa nya hamlingsträd. Som komplement den samling som redan finns här på gården. De nya lindarna i Sorgedagen har stort försprång. Idén att spara något här slog rot några år tidigare. Och betesdjuren har faktiskt inte hängt med i tillväxttakten. Det har blivit som en stor buske där de yttersta stammarna har skyddat några i mitten som djuren inte kommit åt. Nu har jag sparat fyra småträd som höjt sig över de andra. Genom att röja upp kring de utvalda stammarna får de som blir kvar mera växtkraft.
Ersättarna har fått träda fram. Och om sisådär fem–tio år är det dags att topphugga…

Länk till 8 december 2012:
http://sunebroman.blogspot.se/2012/12/mer-ljus.html