Mörkertidsmånaden

Två tredjedelar av ”mörkertidsmånaden” har passerat. Väderprognosen spår blåsig natt till måndag. Kulingstyrka över land. I stunden känns det som november är dödens månad. Allt är vissnat. Livlöst. Grå skyar drar fram och åter som solkiga, trasiga draperier över himlen. Dagsljuslågan flämtar likt lågan i den lampa där oljan är på väg att sina. Trots all ovisshet om morgondagen framskymtar skönhet i detta drama. Allt levande har naturlagarna att förhålla sig till. Mörker. Kyla. Vind. Väta. Härskande krafter slår med ökande styrka ju längre in i november vi tränger. Det gäller att spara energi. Och den som hushållar bäst blir den som överlever.

För min egen del håller jag värmen med levande eld. Just nu, i skrivandets stund, brinner delar av min grannes plommonträd i vedpannan. Det susar hemtrevligt i elementen. Rullgardinerna är neddragna. Jag hukar i mitt vindskydd. Ett levande ljus. I väntan på natten… rykande skogste... den stora muggen…