Tegalurv, mûrtagräs och dalskallar

Idag har jag varit hos vännen Ingvar på Hansagården i Böne och kört hö. För att göra arbete lättare och roligare har vi kommit på att någon gång ibland göra arbetsbyte. Nu var det min tur att lätta Ingvars börda och framförallt förkorta tiden för högbärgningen. Ingvar har ett fantastiskt långtidsprojekt där han under några år arbetat med att förvandla igenvuxna tegar till slåttermark. På tegarna var det för några år sedan en drygt 30-årig granskog. På bilderna kan du se hur tegarna ser ut just idag. För varje år dyker nya örter upp och mångfalden ökar. Nu efter slåttern är det inte så mycket kvar av den rika floran men vackert blommande kåltistlar som undgått lien och några exemplar av slåtterblomma var fortfarande att beskåda. Under vårt tretimmarspass under eftermiddagen hade vi sällskap av ett par sorgmantlar som fladdrade över teg och torrbacke. Rödhake och gärdsmyg varnade och lockade i slåtterängskanten. En ung rödstjärt dök upp och försvann. Tegarna har gett rikligt med hö i år. Örterna som dominerar på hölasset är lentåtel, älggräs, tuvtåtel, knapptåg och fräken. Som vanligt var förr, döptes växterna av bönderna själva. Tegalurv, mûrtagräs och dalskallar är lokala namn för de tre första jag nämnde.
Idag har augustisolen värmt oss. När jag senare tar mitt kvällsdopp vid Haganäs är solen fortfaranade en bit ovan horisonten. Stor och rund och varmt orangeröd... precis som en augustisol skall se ut. Vid Haganäs blir ansamlingen av svalor större och större för varje dag. Efterhand som de blir klara med sina häckningar och ungarna kommer på vingarna samlas de kvällstid över vassarna. Där twittrar de om sommarens alla händelser... När jag simmar ut i sjön är det kav lugnt. Vattnet som en spegel. I stillheten signalerar en rödbena sin ankomst... t j u u u h u u h u u . . . på avstånd svalornas kvitter... skvalpet från mitt badande... en vilset surrande fluga...