Igår skrev jag här på bloggen om hur snabbt förändringar kan ske. Igår var det vädret som ändrades. Mot alla odds blev lördagen en av de finaste dagarna i veckan. Den blev precis som jag önskat och långt mycket bättre än vad någon prognos hade spått. Jag kan ibland få för mig att det finns en högre makt som styr min önskan. Det är naturligtvis bara i sagorna och fantasierna som det är så. Men jag tycker inte att jag för den skull behöver sluta att tänka så. Under årets målningsarbete hade jag de bästa tänkbara förhållanden i en hel månad. Jag önskade att juni skulle ge mig möjlighet att genomföra mitt projekt och det uppfylldes på det allra mest fantastiska sätt. När vi sedan skulle ha slåtter och bärga hö så var det i stor sett samma fullträff. Det såg väldigt dystert ut men i sista stund drogs moln och väta åt sidan och vi kunde genomföra allt enligt planen. Och nu alltså min sextionde födelsedag. Lördagen skulle bli usel vädermässigt. Alla sa det. Smhi.se sa det, yr.no sa det, klart.se sa det. Men det blev tvärtom. Det blev som jag önskade, och som det brudpar som gifte sig på Åsundsholm samma dag, önskade.
Idag när jag städade upp efter gårdagens födelsedagsfirande var det ganska ruggigt väder. Men för mig gjorde det detsamma. Jag gick och mös samtidigt som jag diskade, plockade och städade. Plötsligt upptäckte jag en fjäril. I en av mina pelargoner i söderfönstret satt en liten guldvinge! Den gjorde mig glad! Och undrande. Hade den sökt sig in för att skyla sig för vädret? Hade den tänkt att övervintra? Hade den kommit inför mina ögon för att berätta något? Strax därefter upptäcker jag att en av de fem liljorna i fönstret mot väster har en stor och fyllig knopp. Ingen av dessa liljor har blommat sedan jag fick dem under mitt beskydd. Det är tolv år sedan. Nu är den första blomman på väg. Har den kommit för att få mig att stanna upp inför livet? För att jag skall fånga mina dagar? Har den kommit för att berätta något? Troligtvis. Troligtvis bär både fjärilen och knoppen på ett löfte... vad löftet kan vara är inte kristallklart... inte ännu... men det skänker hoppfullhet och optimism... och framförallt väcks min nyfikenhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar