Att slå med lie så här sent på säsongen kräver extra slagkraft. Gräset och örterna är väldigt sega och bjuder motstånd även om lien är ordentligt vass. Jag tar små skär. Tyst och fint löper lien genom växtligheten som ger vika. Att slå med lie är på visst sätt ganska arbetsamt. Men med skärpa, rätt rytm och utan stress löper det på fint. Det är bara att nöta och nöta. Jag tycker det är synd att lien i stor utsträckning får stå tillbaka för motordrivna snörsnurror. Miljömässigt är ju lien på alla sätt ett mycket bättre alternativ. Ingen bensin, inga oljor, inget störande ljud – jag kan lyssna på naturen samtidigt som jag jobbar, lägre investeringskostnad, skonsam mot växtligheten, jag får mera muskler och mindre fett, jag blir trött och sover bättre. Lieslåtter är en klart underskattad motionssport som rätt utförd också ger ett överlägset estestiskt resultat.
Som vanligt hade jag tänkt mig ett kvällsdopp vid Haganäs efter genomfört arbete. Det är det bästa sättet att ge mig själv den belöning jag anser jag är värd. Men idag satte vädret stopp för badande. Jag märkte redan när jag åkte ner till sjön att det låg oro i luften. Himlen blev rökigt grågul. En front närmade sig hastigt och plötsligt slog åskan med full kraft. Regnet ökade i styrka. Jag smet in i badhytten. I detsamma började det hagla. Det blev en slagkraftig skur. Ispärlorna trummade hårt på plåttaket. Regn och hagel piskade i vattnet och på bryggan. Luften fylldes av miljarder mikroskopiska droppar. Kvällssolens guldgula ljus fångades i vattendimman. Himlen tonade från gult till rosa. Det blev inget badat som sagt men ovädret med påföljande regnbåge blev min alldeles utmärkta belöning. En gyllene stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar