Varje dag nu, som jag är hemmavid, plockar jag basen för mina måltider ut egen jord. Potatis, morötter, rödbetor. Det blev bladmögel på potatisblasten i år. Men hittills har jag varit förskonad från brunröta i någon större omfattning. Därför passar jag på att frossa i potatis. Och det är ingen överdrift att påstå att den hemodlade potatisen smakar himmelskt. Oavsett vilken sort jag väljer. Marine, Timo, Cherie eller Amandine. Lite olika karaktärer men alla väldigt smakliga. Strax intill min åker rinner bäcken. Bäcken har inget namn. Den heter just bara Bäcken. Uppifrån skogen ut på Hûle tegar och ner till sjön rinner den. De senaste veckorna har det, precis som överallt annorstädes, varit ymnigt med vatten i den lilla bäckfåran. Det brusar vackert. På morgonen kan jag kan tydligt höra om det regnat på natten. Då är bruset starkare. När jag plockat mina primörer går jag alltid till bäcken för att tvätta dem. Det är trivsamt att göra den lilla vändan med potatiskrukan. Sätta sig på huk och låta vattnet virvla runt bland potatis och morötter. Kolla lite på naturen. Lyssna och se. Det blir också en naturlig mötesplats för mig och kossorna i ängen. De blir nyfikna när jag kommer och de dras dit där jag sitter. De väljer alltid bäcken att dricka ur. Det friska och rörliga vattnet går före det som jag slangat upp i baljorna.
Vi får en pratstund och sysslar samtidigt var och en med sitt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar