Mjölner på drift

Regnet faller, det mullrar på avstånd. En tilltufsad flugsnappare sitter och hukar under några löv i den lilla hamlade linden mitt i Björkebacken. Jag sitter i min farstu med dörren på glänt. Katten Simba ligger tätt intill under min stol. Vi lyssnar på regnet. Avvaktande. Det är mitt på förmiddagen men mörkt som på kvällen. Jag tar en bild av snapparen – 6400 ISO, 1/50 sekund, bländare 5,6. Luften åsktung. När skall det braka löst på allvar?
Åskmullret rullar fram och tillbaka över nejden. Tor verkar mest vara ute och söndagsåka. Planlöst rullar hans bullriga vagn fram och åter över himlen. Kors och tvärs. Han gör plötsligt en kraftig gir bortåt Dannike... Manar på sina dragare och kör en extrasväng utåt Sjöredshållet i full galopp. Det sprakar och dundrar rejält. Men de där riktiga skarpa och blixtrande urladdningarna dröjer. Det blir liksom inget av. Det verkar som om Tor förlorat sin Mjölner och nu åker runt och letar efter den. Till slut rullar vagnen iväg utom hörhåll. Det sista mullret dör ut. Samtidigt sjunger en lågmäld lövsångare ett par diffusa strofer om morgondagen. Borta i Sorgedalen signalerar en gröngöling högljutt ”faran över”. Framåt halvelva ljusnar det i söder. Det kompakta grå byts mot en allt mer lysande himmel. Gardinen dras ifrån. Ett våtvarmt omslag lägger sig över landskapet. Temperaturen stiger till nära 30 grader. Jag svettas ymnigt vid varje rörelse. Under eftermiddagen tar jag en tupplur. Sover drygt en timma. Sitter sedan, sömndrucken, gungande i en trädgårdsstol. Vaknar långsamt. En kustpipare drar över i en rak linje från norr mot söder – p l u u - i i i ,  p l u u - i i i ,  p l u u - i i i . . .  Tre signaler just när den passerar. En stund senare hör jag ett par fiskgjusar signalera till varandra med sina karateristiska snärtiga busvisslingar...  t j u i t t . . . ,  t j u u u i i i i i i i . . . ,  t j u i t t... Strax därefter dyker de upp. Alldeles ovanför där jag sitter. Den ena saknar en handpenna i vardera vingen. Den andra har också en glugg. Gjusarna kretsar över mig och mitt hus... liksom spanar av... stiger lite högre och i upprepade cirklande rörelser försvinner de i nordväst.
Det är en underbar kväll. Och vad är en underbar kväll som inte krönes med ett kvällsbad? Jo, det är en ofullbordad underbar kväll. Vid Haganäs är solen dold bak ett par bulliga, lågt liggande, cumulus. Molnen är som puffiga kuddar ämnade för nattens vila. Solen broderar den yttersta kanten med silver och guld... invävda drömmar och fantasi sänder strålar mot himlen...