Innekatten Simba blir alltmer lik sin stora släkting Panthera leo – lejonet i Afrika. Från att ha legat inomhus på nätterna och sovit i lugn och ro, precis som människorna han bor hos, har han nu helt ändrat vanor. Nu går Simba ut i skymningen. Är ute hela natten och kommer in på morgonen när det ljusnat. Sedan ligger han, med tassen framför ögonen, på någon av sina favoritplatser och sover det mesta av dagen.Vad han gör hela nätterna är inte helt klarlagt men vissa spår kan ibland avläsas. Till exempel när jakten varit lyckosam. Några näbbmöss som dött av hjärtslag har jag funnit framlagda som bevis för nattlig fångstlycka. Nyligen hade ett litet ynkligt skogsmusbarn blivit Simbas jaktbyte. Nattens timmar är säkert väldigt spännande. I synnerhet för en innekatt som just börjat konfronteras med sina egna inneboende instinkter. Simba håller helt enkelt på att utforska vem han egentligen är. Från att ha varit en soffprydnad har han nu kommit ut som jägare. Och han har fyllt på rejält med äventyr och spänning i sitt liv. Ugglornas skrik, grävlingens snörvlanden och fladdermössens fladdrande blir som spöken i natten. Att han råkar i slagsmål då och då har jag hört. När det gått för hett till har han kommit in en stund och vilat upp sig. Men sedan gett sig ut i mörkret igen. Då och då har Simba säkerligen också bekantat sig med näbbmusens stora, taggiga släkting igelkotten. Att igelkotten trafikerar min trädgård och närmiljö finns det tydliga tecken på. Igelkotten är noga med att lämna visitkort. Inte gömda eller undanskymda. Nej, de ligger oftast helt öppet på rena och städade platser. De små cheesdoodle-lika korvarna är naturligtvis en av revirets viktiga markeringar. Igelkottens bajs har en stickande frän doft. En helt unik essens. När bajset torkat går det att smula sönder. Då går det också att se att födan till stor del består av myror, skalbaggar och andra insekter. Rester av skelett och täckvingar av kitin finns kvar och ger en god bild av födovalet. När jag läser om igelkottens övriga meny utökas den med nakna snäckor, maskar och gräshoppor. Även ryggradsdjur som mullvadar, möss, ormar och ödlor kan förtäras men oftast då som kadaver (uppgift från Wikipedia).
På trädgårdsgången kan jag spåra
händelser i natten.
Av både igelkott och katten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar