Tolken tur och retur

Idag har vi gjort Tolken tur och retur. Vännen Ulrika och jag. Ett sagoligt landskap i ett sagolikt väder. Alldeles stilla. Ljudlöst. Kristallklart. Färgstarkt. Vi satte i våra kajaker vid Hallabron och paddlade norrut mittsjöss. Förbi Sundholmen och Vedaholmen. På västra sidan om Ramnö och förbi Tångagärds holme upp till Lindö. På Lindös södra sida kunde vi sitta i solgasset och njuta förmiddagsfikat... med en vy smått betagande. Vattnet helt blankt. Att på nytt skjuta ut kajakerna och spräcka den orörda vattenytan var nästan som att kasta sten i en dyrbar jättespegel! På vägen tillbaka söderut paddlade vi in i Slunsvik. En mycket säregen vik med en inramning som vi inte sett maken till i våra trakter... ett par hundra meter sluttande berghäll sträcker sig utmed vikens södra sida. Hällen utgör ett ingenmansland mellan skogen och sjön... där växer skogens mossa i hällens övre kant så långt den någonsin kan.. där stiger och sjunker vattenytan i det spelrum som bildas mellan högsta och lägsta vattenståndet i sjön...
Senare på vår återfärd landstiger vi på Sundholmen. Slottet är längesedan utrymt och som inkräktare möter vi inget motstånd där vi undersöker alla rummen och källarhålorna. Resterna av 1500-talsborgen skapar en suggestiv miljö som lockar till fantasier både om hur byggnaden uppförts och hur det var att leva här... och ruinen är långt mera än bara en stenhög...

(Den nedre bilden är ett montage av en bild av en källarglugg i borgruinen och en kajakbild från Lindö).