torsdag 31 oktober 2013

Summering efter 10 månader

Idag är det den 31 oktober. Och det är Edit som har namnsdag. Edit betyder, översatt från engelska, redigera eller edera. Redigera betyder typ ”samla, ordna och utge ett litterärt alster”. Edera i sin tur betyder ungefär ”utge”.
Så idag passar jag på att fira min Edit – min edition. Sune Bromans blogg kanske inte kan göra anspråk på att vara ett litterärt alster. Men skillnaden är hårfin. Om jag själv får avgöra. Alltså! Idag firar att jag editerat min blogg i tio månader, varje dag utan avbrott. Jag har skrivit det förut, och jag gör det igen: Jag är ganska stolt över att ha gått i land med den föresatsen. Och jag gläds oerhört av att ha dig som följare! Jag vet att just du och några stycken regelbundet kikar på mina bilder. Det är jätteroligt. Vare sig du bor i Karlskoga, på Kinnekulle, i Haparanda, i Tucson, eller är en av mina närmsta grannar...
I december 2012 hade jag 1536 sidvyer här på bloggen. Under perioden januari till september ökade bloggbesökandet från strax över 3000 sidvyer (januari) till cirka 3800 (september) per månad. Sidvyer betyder att varje inlägg som aktivt klickas ger en markering. Det betyder att om någon går in och tittar på alla septemberinlägg genom att aktivt klicka i länklistan blir det 30 sidvyer.
Denna månaden – oktober – har antalet sidvyer uppgått till 6325! Alltså 2500 mer än föregående månad. Och då är torsdagsdygnet ännu inte slut.
Bakgrunden är naturligtvis bland annat bilderna och texten om ”Kattfamiljen” från den 4 oktober. Den har fått över 400 markeringar. Genom länkningar, delningar och ”löpeld” på nätet tuffade det inlägget upp till det mest lästa av alla mina inlägg under mina fyra bloggår.
Oktobers tvåa heter ”Fotograf i 100 länder”. Det handlar om Per-Anders som gör reportagefoto i hela världen. Också där handlar det om delning och länkning. Dels från Abecita Konstmuseums Facebookgrupp men också från Per-Anders egen fb-grupp. Inlägget ”Mitt risiga liv” kommer på tredjeplats bland oktobers mest lästa. Undrar lite varför?
Inför fortsättningen måste jag villigt erkänna att det är ganska knepigt att hitta variation i inläggen. Det är också en utmaning att kunna presentera något som känns bildmässigt acceptabelt varje dag. Ambitionen är att det skall vara en dagsfärsk bild och det har jag lyckats med i de allra flesta fall. Jag tror att det finns en handfull undantag. Av 335.
Nu i oktober är det alltså ”all time high” vad sidvyer beträffar. Det gör mig lite nervös. Och jag får en släng av prestationsångest. Finns det förväntningar? Skall jag höja ribban?
Nja, jag tror att jag måste acceptera den verklighet jag lever i. Mestadels ensam. Mestadels hemmavid. Mestadels ganska likartade dagar. Havregrynsgröt. Motorsåg. En fågel. Ett rönnbär. Några äpplen. Och ibland, veckans höjdpunkt, kallbadhuset. Det är nog den nivån som får vara utgångsläget. Sedan kommer det naturligtvis att poppa upp ett och annat som kan vara av större allmänt intresse. Det hoppas jag! Verkligen! Annars blir mitt liv inte bara risigt. Det blir fullständigt hopplöst dötrist! Skitkiligt!
Detta är min summering so far and no further.

I samband med detta inlägg publicerar jag några nygamla bilder från månaden som gått.
Det blir ytterligare en bild på lodjursfamiljen från inlägget ”Kattfamiljen träder fram” den 4 oktober. Det är den bästa bilden från det tillfället. Den är ganska hårt berabetad men jag tycker att jag fått den ganska bra. Med tanke på omständigheterna, som man brukar säga. En bild är från en fantastisk paddling – ”Tolken tur och retur” den 15 oktober. Och slutligen en bild på en kärrsnäppa tagen på Långegrund nu i veckan... närmare bestämt den 29 oktober. Ett oförglömligt tillfälle på hemmamarkernas egen vadarstrand...





1 kommentar:

  1. För en f.d. Hulu-Skogs-bo så är det som att varje dag hälsa på i miljön där man växt upp. Att varje dag få ta del av något man känner igen. Den gamla roddbåten på 50-talet är förstås utbytt mot en modern kanot men Bruksudden och Haganäs är ju samma välkända platser, då som nu. Allt illustrerat med fina bilder och skön text.

    SvaraRadera