Bäckar små

Vatten som saknas. Och vatten som är är i rörelse. Ämnet blir liksom aldrig helt uttömt... tvärtom... nu fylls det på igen!
Den lilla bäcken som rinner i ravinen mellan slåtterängarna här i Skog har plötsligt fått liv. Hela sommaren var den uttorkad. Inte en droppe vatten. Helt tyst. Förstummad.
Förra året var det alldeles annorlunda. Ja, helt tvärtom. Då porlade den glatt varendaste dag... sommaren igenom... och mixade sin livlighet med trädgårdssångarens soloslingor. I år fick sångaren klara sig utan ackompanjemang. För en dryg månad sedan for han till Afrika.
Idag när vi skriver den 30 oktober verkar vattnets kretslopp åter ha kommit i fas. Solen som bygger molnen och driver vindarna har börjat återtransporten av det som varit på drift. Lustigt nog har bäcken blivit fylld till brädden efter bara några få regndagar. Och den nöjer sig inte med att sorla och porla. Den brusar!
Att det gått så snabbt, gissar jag, beror på att marken är uttorkad och har svårt att ta emot vatten. Regndropparna har runnit ovanpå jorden. Samlat ihop sig till små rännilar. Och förenat sig för gemensam färd till den tömda sjön...
Tack vare många bäckar små pekar nivåkurvan uppåt igen... 163,05 möh... Nu kan alla musslor som hållit andan snart andas ut...

PS. På den över bilden kan du, med lite fanstasi, se Simone vilande bland molnen. Hennes mun är öppen och hon drar den sista sucken innan hon upphör att existera...