Igår åkte jag till Svenljunga. Och i gårdagens inslag här på bloggen fick jag det att låta som om jag åkte ända dit enkom för att se hur mycket vatten det fanns i Ätran. Detta var en presentation av en resa som i grunden egentligen hade ett helt annat syfte. Jag hade för några veckor sedan lämnat min lilla kamim, en Norrahammar 10, på renovering hos Svenljunga Spis- och kaminrenovering. I går var den färdig. Och väntade på att hämtas. Kaminen är tillverkad i början av 1900-talet. Den har inte använts på väldigt, väldigt länge. Den var rostig, lortig och delvis otät och hela innanmätet av eldfast lera var helt utbränt. Fanns absolut inget kvar. Inte ett spår. Men gjutjärnshöljet är i gott skick. Inga sprickor. Germund har blästrat den. Tätat den. Och gjort ett nytt foder av eldfast lera. Färgat den vackert svart.
Nu är den som ny igen och skall så småningom värma den lilla vindskammaren med knastrande brasor...
Även en utbränd kan få nya livslågor att flamma... det gäller bara att hamna i rätta händer!
Fin kamin!
SvaraRadera