Skitmycke bajs

Häromdagen plöjde jag upp jord till ett litet trädgårdsland. Idag har jag samlat koskit efter sommarens betesdjur. Må vara att jag är en av få som mockar skit ute på betesmarkerna. Men bristen på jordförbättringsmedel driver mig till det. Och det är ju gratis. Färdigsketet och klart! Jag ser det som en resurs och vill inte att den resursen ska gå till spillning...
Känner mig nästan som en massaj på savannen... ute och letar djurspillning för att torka och elda med. Eller att ha till husbygget.
Här ligger fina kakor. De ser kanske lite tråkiga ut på ytan. Särskilt de som legat längst. Men inuti är de lika fina som när de var nybakta. Och luktar friskt och fräscht. Variationen i form och nyans är ganska stor. En del är dekorerade som tårtor med gula löv som hösten lagt dit. Någon svart som paltbröd. Många bara grå. Som vädret. Jag rullar sakta över min ”savann”. Som på safari. Spejar från min utkik. När jag ser något stort stannar jag och skyfflar upp.
En del skitar är riktigt, riktigt maffiga. Imponerande! Med min (för tillfället) svaga rygg är det med viss risk som jag tar hela mockan i ett tag.
Ja, vissa är så stora att till och med savannens elefant kunde känna avund... inte för att den gör ifrån sig volymmässigt mindre... men för att kossan i förhållande till sin storlek kan bajsa så grymt stort!
Jag har samlat ungefär 200 komockor. Till mitt lilla nyplöje blir det fyra mockor per kvadratmeter. Jag har ingen sakkunskap i ämnet men när jag spridit ut det brunagula guldet känns det rätt så lagom. Eller kanske till och med lite tunt. För den som har större arealer blir det omräknat lika med 40.000 mockor per hektar... Det låter skitmycke... men det är nog vad som krävs om det skall märkas?