Så fick jag då äntligen plogen i jorden. Det satt långt inne. På flera sätt. Grålle har varit lite tjurig. Han gillar inte kyligt väder och blir svår att få med sig på arbete under såna omständigheter. Själv har jag också varit omåttligt seg nu ett tag. Ryggen är helt fördärvad... sne och öm och svag... Så lusten att sätta igång nya projekt är, minst sagt, synnerligen bergränsad. Jag hade nästan lagt ner alla planer och tänkte bara ställa in hela åket i vagnskjulet... Men den inre rösten gick inte att få tyst på:
– Du har ju för fanken tänkt i flera månader nu att du skall öppna upp lite jord. Och kanske så morötter, några kålrötter, en ärta och lite potatis...
– Det kan ju passa nu om ingen annan behöver dina tjänster... som arbetslös ska du i alla fall inte vara sysslolös. Och lite rotfrukter kanske kan bidra till att hålla matkostnaderna nere. Eller om inte annat hålla humöret uppe.
– Kom igennnn nuuuu, kööööör!
Tack vare att solen lyste vackert och värme så gott. Och att jag fick en extra push framåt av en vän som kom förbi i rätt ögonblick så blev det äntligen av. Ingen stor yta. Ett halvt ar (50 kvm). Fullt tillräckligt när det är dags att börja kultivera, så och rensa...
Vi den tidpunkten är det bara att hoppas att ryggen har läknat. Annars blir det träda...
fredag 18 oktober 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ordnas det fortfarade plöjningstävlingar? Med så raka fåror hamnar man på prispallen!
SvaraRaderaDe är just bara slumpen som styrt... Ibland har jag hört uttrycket att det "går rakt åt h-e..." Vi får se hur fortsättningen ter sig...
SvaraRadera