Tunt regn och låga moln har drivit förbi och dragit en fuktig hinna över allt som legat öppet. Varmt i luften och emellanåt några strimmor sol genom det grå. Löven sitter kvar på träden. De flesta. På sina ställen lysande som färgexplosioner... Tillsammans med fukten och ljuset blir hela nejden som nymålad... drypande av färg.
Jag gillar hösten. Hösten betyder mer tid för vila och återhämtning. Både för människor och natur. Vintra in. Volymen skruvas ner, vi lättar på gasen... kör mer och mer på sparlåga. Tomgång. Träden tömmer klorofyllet. Ner i rotsystemet. Kvar blir karotenerna. Det gula och röda. På alla grenar sitter i samma stund de färdiga anlagen till nästa års blad... om en sex-sju månader sådär får vi ny grönska.
Det milda vädret har gjort att fåglarna faktiskt sjungit lite grann mitt på dagen. Ett par koltrastar har gnolat några strofer. Låmält, lite avvaktande men ändå rent och vackert... som ett postludium... och de första sidensvansarna lät höra sina kristallklara svirranden från den allra högsta almens allra högsta topp... med utsikt över hela den färgranna dalen. I sin fjäderdräkt bär de höstens nyanser...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar