Kors i kovallen!

De senaste dagarnas värme och regn har gjort att växtligheten fullständigt exploderat. Nu går allt väldigt fort. Det är svårt att hänga med. Det som stod i knopp igår är fullt utslaget i dag. Och det som blommade som bäst i förra veckan har mestadels blommat över.
Blomsterprakten är fantastisk här just nu. Helt på topp står alla de tre arter av kovall som växer här i ängarna. Mest talrik i år är skogskovallen. Den är i det närmaste marktäckande på stora ytor i sluttningarna. Ängskovallen som normalt brukar inta den ledande positionen är lite mindre utbredd men fortfarande väldigt riklig. Den har sitt starkaste fäste i, stora ängen, Sorgedalen. Lundkovallen, eller Natt och dag som den numera kallas, är spridd över stora delar av arealen. Främst på skuggiga ställen. Men även ute på de gamla vallarna. Den hör egentligen inte hemma här i mina ängar. Den har kommit hit med frö från Södermanland. Min pappa hade med sig det från Torö i Nynäshamns skärgård en gång när han hälsat på sin syster där. Natt och dag trivs tyvärr alltför för bra. Den blir betydligt mera högväxt och vegetativ än de andra kovallerna. Det gör att den skuggar marken och hotar att konkurrera ut en del känsliga arter som pyrola och kattfot. Eftersom kovallerna är ettåriga har jag ibland gjort allvarliga försök att utrota Natt och dag. För att klara det måste man vara på bettet redan i den tidiga blomningen för fröet mognar fort. Det går att hålla den ganska bra i schack med denna tidiga plockning. Samtidigt är den väldigt vacker. Det är på sätt och vis roligt att ha den här, så det gäller att finna balans.

Bild 1) Ängskovall  (Melampyrum pratense).
Bild 2) Skogskovall  (Melanpyrum silvaticum).
Bild 3) Natt och dag [Lundkovall]  (Melampyrum nemorosum).