Nu i kväll när jag gick runt och kollade i markerna här utanför hörde jag hur ungarna flygtränade inne i alla holkar och bohål. Det smattrade av ivriga vingar. Ur varje litet fågelhemman kikade nyfikna ungar ut. För att, från bokanten, få de allra sista flyglektionerna. Och för att bekanta sig med den närmaste omgivningen. De höll också koll på föräldrarnas mattransporter. Den som sitter i gluggen kniper nästa leverans.
Inom några dagar har alla ungarna lämnat sina bohål. Kanske inte ens maj hinner slå om till juni innan det hela är över för den här gången. Så nära är det. Inom kort gapar trädhål och holkar tomma. Efter de senaste dagarnas stoj och skrän blir det då ödsligt tyst.
När ungarna väl kommer ut är de flygfärdiga. De ger sig med en gång iväg på födosök tillsammans med föräldrarna i den närmaste rejongen. Men efter bara några få veckor drar ungfåglarna iväg. De flyttar till höst- och vinterkvarter. Bortåt nordsjökusten bär det av. Danmark. England. Tyskland. De gamla fåglarna stannar kvar här till sensommaren men blir sällan regelbundet synliga på häckningsplatsen.
Som jag tidigare nämnt har jag haft åtta par som häckat här i år. Med en genomsnittlig kullstorlek på fem ungar torde det bli 40 nya unga starar som skall vara en viktig del av garanten för artens fortbestånd. Totalt alltså 56 som jag haft den äran att vara granne med under vår och försommar. Många kommer att gå åt på vägen. Men förhoppningsvis kommer många också att klara sig bra och återvända.
Försommargrönskan med sin mångfald av gula och gröna nyanser börjar sakta övergå i mera enhetlig blågröngrönska. Fortfarande har vi några veckor kvar då dagarna blir längre och längre. Det gäller att passa på att njuta. Att ta till vara dagarna. Att samla på ljus. Och på upplevelser...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar