Dagens underbara under

Förmiddagen idag har jag skrapat färg på gamla huset i Skog. Vid pass klockan tolv ställde jag mig i duschen för att friska upp mig inför lunch med gamla kollegor. Insvept i min handduk korsar jag köksgolvet. Min vana trogen, eller kanske mera som en reflex, tittar jag ut genom fönstret. Jag hajar till! Något oväntat! En, till synes ensam, råget kommer sakta gående över Björkebackaåkern. Hon hukar lite. Lystrar. Provsmakar några örter i sin väg. Så stannar hon. I en liten smal skuggstrimma blir hon stående. Blickar bakåt över ryggen åt mitt  håll. Ser hon mig genom fönstret? Har jag rört på mig för mycket? Men hon tittar inte på mig. Hennes uppmärksamhet är riktad på något helt annat. Hon har sällskap. Hennes lilla nyfödda kid följer henne i spåren. Kryper under henne och börjar dia. En kort stund står de där. Tålmodig mamma. Ivrigt barn. Snabbt lyckas jag få fatt på mitt korta tele. Smyga ut på farstutrappan. Andlöst. Först bara titta. Sedan några bilder. I bakgrunden syns den stora almen i bäckravinen. Och det gamla huset där jag för en stund sedan skrapat färg. Naturen är nära här. Fåglarna och djuren. I varje stund händer något värt att notera. Att stanna upp inför.  Omgivningen bjuder oräkneliga scener. Med sekvenser av dramatik, gyllne ögonblick och underbara under...