Att sätta avtryck

Idag på förmiddagen gick jag en runda i ängarna tillsammans med en vän. Alldeles bredvid den smala vägen upptäckte vi det lilla kidet från igår. Geten hade lämnat den lilla där i gräset. Och manat henne att inte röra en fena. Blickstilla låg hon med öppet öga. Hon såg oss. Vi såg henne. Hon stannade kvar. Vi hastade bort. Skyndade oss för att inte störa. Senare på dagen kunde jag inte stilla min nyfikenhet på annat sätt än att återvända för att se om kidet ännu låg kvar. Men, nej. Det enda som fanns kvar av vår upptäckt var en pytteliten lega i gräset.
Ett diskret litet avtryck i tid och rum...