När jag öppnar dörren för att rusa vidare möter jag forna kollegan och vännen Lars-Olof. Också han har gjort sig ärende till vår gamla, då för tiden gemensamma, arbetsplats. Han hade inte varit där på nära nog ett år. Lite lustigt då, kunde man känna, att vi skulle träffas just på denna plats. När vi båda varit så lågfrekventa med besöken på den här adressen.
Efter att ha avslutat möte nummer två, med basinformation på AF, gick jag tillbaka till UT. Tänkte jag kunde ragga någon hågad för en lunchdejt. Jag hinner knappt innanför dörren innan en annan välkänd, men sällan skådad, nuna dyker upp. Mitt framför mig står ännu en gammal kollega och vän! Marc! Han hade inte varit i Ulricehamn på väldigt länge. Och senaste gången han styrde sina steg till UT var för över ett år sedan. Då satt jag fortfarande på min stol därinne och jobbade. Det tillfället var det senaste då våra vägar korsades.
Detta synes märkligt för mig! Hur skall jag tänka om detta? Två av mina gamla kollegor, tillika vänner, dyker upp här. På denna plats en enda gång under ett helt år... och jag sammanstrålar med dem. En i taget inom en tidsrymd av en dryg timma.
Senare på eftermiddagen får jag för mig att försöka ringa ihop dem för en kort träff. Och det lyckas. Vi får en pratstund. Och en snabbspolning av våra liv. Vi pratar om fiske, fåglar, vandring och hav.
När jag riggar kameran för porträttet av oss tre betraktar jag bakgrunden med magnoliatapeten. I mönstret finns en pendang till dagens märkliga händelser. Den illustrerar lite av livets irrvägar. Och dess vägskäl. Och med de blommande kvistarna som symboler för viktiga händelser och fina möten utmed vägen...
Tack mina vänner för ett sådant möte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar