Snöpuder

Idag fredag. Och likt alla fredagar i januari – baddag. Det har blivit något rituellt över mina fredagar sedan en tid tillbaka Det är perfekt att, så långt möjligt, samla ihop möten, ärenden, lunch och bad till en och samma dag. Dels praktiskt att slippa åka flera gånger. Dels lite som en happening mot veckoslutet. En helgmarkör.
Och jag har sagt det förut. Säkert flera gånger... kanske för många gånger..? att höjdpunkten på eftermiddagen är bastun och kallbadet.
Idag lät jag det ta extra mycket tid i anspråk. Ett par timmar minst.
Vädret har varit lite småkallt och ruggigt. Det har snöat av och till hela dagen. Stundom glest. Stundom tätt. Pudret har lagt sig likt florsocker på allt under himlen... som en garnering... lätt, poröst, luftigt, fluffigt, burrigt. Och det spektakulära vädret gav dagens kallbadhusbesök extra dimensioner... ett utökat visuellt omfång... med, för ögat, vilsamt njutbara scenerier...
Det känns precis som om snön får allt att lugna ner sig. Tillåter allt att vila. Pudret lägger ett välsignelsens täcke över smått och stort... dämpar alla ljud... innesluter ovidkommande detaljer... förenklar och reducerar...